- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
22

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Birgittas århundrade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yngve Brilioth

Katarina, som blivit hennes själs förtrogna, arvtagaren till hennes
stora tanke — tanken på den nya vingården, som Gud skulle
plantera genom henne. Hon hade sina två gamla vänner,
Skän-ningemagistern Petrus, som under många år förestått hennes
hus, en trofast själ, fast ingen större ande, och den andre Petrus,
Alvastrapriorn, som hade nedtecknat så många av
uppenbarelserna på latin. Där fanns också andra svenskar i huset.

Säkert förstod Birgitta, att slutet var nära. Febern, som hon
fick i Palestina, hade satt sina spår. Nu var det också, som om
synerna inte ville komma som vanligt — brudgummen fördolde
sitt ansikte. Hon hade haft brev från påven Gregorius XI, som
hon skrivit till från Cypern; han satt ännu i Avignon. Åter hade
hon börjat vandringarna till den heliga stadens kyrkor, men de
hade blivit mödosammare än förut, och nu kunde hon rentav
känna sig tacksam mot Skänningemagistern, då han räckte
henne ett stycke socker, som han hade haft dolt i sin kåpa. Det
stärkte hennes gamla kropp.

Det var säkert inte fördolt för henne, att det led mot slutet.
Ha hennes tankar under dessa veckor, då sommarvärmen
lägrade sig över Tiberstaden, medan hon väntade på uppbrottsordern
— ha hennes tankar kunnat undgå att syssla med det fjärran
hemlandet, där nu björkarna stodo i sin försommarfägring?
Vi ha inga vittnesbörd därom. Det finnes i Birgittas skrifter intet
av längtansfull romantik. Hon hade sitt uppdrag att utföra, sitt
budskap att frambära. Men inte hade väl ändå kallelsen, som
nått henne med en så betvingande kraft och som givit henne
Italien till andra fädernesland, kunnat helt utplåna ur hennes
sinne kärleken till det fjärran landet i norr? Det var dock där och
icke annorstädes, som Herrens nya vingård skulle planteras. Hon
bör väl någon gång ha hört och tjusats av den lovsång till Sverige
som inleder Erikskrönikan. Har den kunnat gå ur hennes minne?

Gudi have heder och lov.

Han är till allsköns dygder upphov,

allt jorderikes fröjd och himmelrikes nåde,

ty han är mäktig över dem båda.

Världen haver han skapat så vid,
skog och mark, berg och lid,
löv och gräs, vatten och strand,

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free