Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Yngve Brilioth: Birgittas århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycken fröjd och många land,
och ett bland dem, som Sverige heter.
Ho som norr i världen letar,
då får han finna var det är.
Men har hon haft sådana tankar, ha minnena från
fädernebygden stundom velat bli henne övermäktiga, så har hon med
dess mer sammanbiten energi koncentrerat sig på det
enastående uppdrag, som blivit henne anförtrott. Hon hade att bida
på löftenas fullbordan. Skulle de gå i uppfyllelse? Regeln,
Frälsarens regel — regula Sancti Salvatoris — som givits henne
av Herren själv, hade väl fått sin stadfästelse, men icke i den
form, som hon tänkt sig. Men skulle hon själv få se den ta
gestalt? Skulle hon få se klostret resa sig vid Vätterns strand? Hon
visste, att hennes tid snart var ute, och att hon skulle få sluta sin
vandring i den eviga staden. I sinom tid, några dagar före sin
död, fick hon gåtans lösning: det blev henne uppenbarat, att hon
skulle nedlägga sin kropp i Rom, därför att det behagade
brudgummen att skona henne för ytterligare mödor, men hennes vilja
skulle anses som verkställd gärning — »och sedan skall du anses
icke blott som min brud utan jämväl som nunna och moder i
Vadstena».
Så vitt de skriftliga dokumenten ge vid handen, ha Birgittas
tankar gått framåt, icke tillbaka. Men har hon kunnat undgå,
under de trötta väntedagarna, att också någon gång tänka
tillbaka — på sitt långa liv, på de platser, som varit henne kära, på
de hem, hon lämnat? Den som hade kunnat vinna hennes
förtroende och få henne att öppna dörren till minnenas
skattkammare, han skulle genom hennes hågkomster ha fått uppleva ett
växlingsrikt skede i Sveriges och Europas historia. Det må vara
oss tillåtet att i föreställningen tränga in i den minnenas
helgedom, vilken, så vitt vi veta, aldrig blev öppnad.
Finsta — vad har Birgitta kunnat minnas därifrån? Nog kunde
hon ha berättat, hur det såg ut på stormansgården i Roslagen,
där hon en gång, något av seklets första år, såg dagens ljus.
Säkert var det ingen borg, utan en timrad gård. Här hade hon levat
sitt liv till sitt tionde eller elfte år, då hennes moder gick bort. Det
biografiska materialet innehåller från denna tid endast
berättelser om de första barnsliga visionerna av den heliga jungfrun och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1947/0025.html
