- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
24

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Birgittas århundrade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yngve Brilioth

den korsfäste. Säkert har hon också senare vänt åter till
föräldrahemmet. Hon växte upp under de mörka år, som uppfylldes av
striderna mellan Magnus Ladulås söner.

Fadern, lagmannen Birger Petersson, blev hertigarnas trogne
medhjälpare och deras fullmäktige i Tiundaland. Det var en
storman av det gamla slaget. Han förstod sig väl på vapnens bruk
och på penningens, och kanske ännu mer på jordens värde. Den
urgamla, svenska rättskulturen hade gått honom, lagmannen, i
blodet. Tillsammans med kusinen, domprosten Andreas And,
hade han skapat ett av de stoltaste monumenten över denna
kultur, Upplandslagen, som blev färdig år 1296. Han gav också Gud
vad honom tillkom, icke snålt och tvekande, men han föll icke
till föga för klerkernas oblyga anspråk. På sin ålders dag hade
han liksom hans fäder före honom gjort vallfärden till S:t Jakobs
grav i Compostella i Spanien, och han försummade icke att på
vägen dit besöka apostlarnas trösklar, som nu voro att finna i
Avignon, den franska påvestaden, där en man av hans
betydenhet kunde räkna på rikliga avlatsförmåner.

Nog kunde Birgitta minnas, hur hon i sin faders hus mötts av
intrycken från ett svunnet århundrade, från den tid, då Magnus
Ladulås försökte göra sitt gamla bondeland till ett hemvist för
tidens riddareanda, och då Uppsala domkyrka började resa sig
på Herrens berg i Östra Aros, med hjälp av franska stenmästare,
och under ledning av ärkebiskopar och prelater, som nästan alla
varit hennes släktingar. Hon måste ha hört om faderns svärfader,
den första hustruns fader, Johan Elovsson, som slutit sig till
Svärdsriddarnas brödraskap på andra sidan Östersjön och blivit
»fräter Johannes de ordine milicie Christi», och om dennes
syster, Ingrid Elovsdotter, vilken som en av de första i Sverige
antagit dominikanernunnornas dräkt och grundat nunneklostret i
Skänninge och som sin andlige fader haft gudsmannen Petrus de
Dacia.

När Birgittas tankar gingo till Uppsala och den alltjämt
ofärdiga domkyrkan, måste de särskilt ha stannat vid S:t Nicolai
kapell, vid sidan av det resliga högkoret, där den gamle
lagmannen vilade under sin vackra häll — en båld riddare, vid sin
makas sida, och där raden av barn, bland dem Birgitta själv, var
framställd genom de små bilderna längs kanten. Birgitta har väl
mången gång tänkt på faderns öde, och bett för hans själ; där

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free