- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
27

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Birgittas århundrade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Birgittas århundrade
och den blev till en själarnas, ej blott en kropparnas förening. Den
unge, vackre ädlingen var sin maka andligen underlägsen. Det
var väl hon, som satte boken i hans hand och lärde honom att
läsa, och då han senare blev lagman i Närke höll honom till
studiet av den lag, som han skulle tolka och tillämpa. Hon vande
honom också till andliga övningar — han lärde sig att bruka
tidens gängse andaktsböcker, snarast kanske »vår frus tider».
Ofta hade hon tänkt på hur det gått för honom på den andra
sidan. Han hade en del att göra räkenskap för — sin syndiga
glädje över den »galna pilten», som han en tid haft som narr på
Ulvåsa, dust och fåfänglighet, som han bedrivit, godsaffären med
änkan, som inte fick full betalning. Nog hade Ulf haft sina fel.
Han tyckte om att sitta länge till bords och blev då väl pratsam.
Men han hade dock varit bättre än många av sina ståndsbröder.
Birgitta tänkte med harm och vämjelse på umgängessederna i
hemlandet; hon hade också en gång skrivit till sonen Birger och
varnat honom för den svenska seden att inte gå från bordet förrän
man var som ett grymtande svin. Men vad Ulf angick, hade hon
fått lugn genom en uppenbarelse; det hade meddelats henne, att
domaren varit honom nådig för hans lydnad mot sin skriftefader,
som hört hans bikt var fredag, för vallfärden till Compostella —
hur väl mindes hon inte den färden, som de gjort tillsammans,
och hur Ulf i Ärras blivit så sjuk, att man väntade döden — och
för andra goda gärningars skull.

Ej heller från Ulvåsa ha några yttre minnesbilder bevarats. Vi
skulle ge mycket för att ha Birgittas erinringar från borgen vid
Boren — det var verkligen ett stenhus, av vilket obetydliga
lämningar finnas kvar. Vi höra blott om den dyrbara sängen, som
hon låtit göra, men inte kunde förmå sig att ligga i, sedan hon
en gång, då hon vilade där, känt ett slag och hört en röst, som
sade: »Jag stod icke, utan hängde på korset, och du söker sådan
fåfänglighet och vila». Hon hade ställt sina tillgångar i kärlekens
tjänst; tolv fattiga hade ätit vid hennes bord, och hon hade själv
betjänat dem. Fallna kvinnor hade hon sökt återföra till ett ärbart
liv. Och dock var detta under tiden före den stora upplysningen,
då hennes hjärta ännu var kallt som stål. Hon hade övat sig i
gudaktighet, men hennes hjärta hade icke värmts av kärlekens eld.

Den unge Skänningeklerken, Nicolaus Hermanni, som var
släkt till Linköpingsbiskopen Petrus Thyrgilli, och som kommit
som huslärare till Ulvåsa, hade varit henne till god hjälp. Under

27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free