- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
28

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Birgittas århundrade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yngve Brilioth

hans ledning hade hon börjat lära sig latin, kyrkans heliga språk.
Men det var en mognare man, som varit hennes andlige fader
under denna tid: magister Matthias, Linköpingskaniken, som i
Paris inhämtat de franska mästarnas lärdom och svartbrödernas
predikokonst, han som kunde förkunna ordet som ingen annan
och som hade gåvan att skilja mellan andarna, lögnens och
sanningens. Det var han, som hade skrivit företalet till den första
samlingen av uppenbarelserna: »Stupor et mirabilia» — »häpnad
och underbara ting ha förnummits i vårt land» —, och som
framlagt dem för den gode ärkebiskop Hemming i Uppsala. Birgittas
samtal med honom hade rört sig om höga och andliga ting, men
nog hade hon väl någon gång vandrat med honom runt den
mäktiga katedralen, som ännu delvis bevarade sin romanska prägel,
ehuru kapitlet under 1200-talet försökt omdana den efter tidens
smak. Sitt höga kor skulle den få först ett århundrade senare.

Det var inte ofta, som Birgitta lät tankarna dröja vid det, som
varit. Men när Ulvåsa steg fram för hennes inre blick måste
minnena ha strömmat på henne. Barnskaran hade skingrats med
tiden. Två hade hon här, Birger och Katarina. Karl, den äldste
av sönerna, som hade tagit Ulvåsa och lagmansdömet i arv, hade
lagt ned pilgrimsstaven i Neapel. Två söner hade dött i späd
ålder. Av alla barnen var Märta den äldsta. Det var hon, som
blivit bortgift mot moderns vilja. Det hade smärtat Birgitta, att
man måste ge henne i »rövaren» Sigvid Bibbings händer. Nu
var hon omgift med Knut Algotson, en bror till konung Magnus
Erikssons gunstling hertig Bengt; hon bodde nu med sin man i
Norge, där de hade gods och dit mannen måst ta sin tillflykt på
grund av sin trohet mot folkungarna. Birgitta hade väl hört, att
Märta hade en dotter, Ingegärd, men hon kunde inte veta, att
den flickan en gång skulle bli abbedissa i Vadstena. Hon hade
väl också hört, att dottern som hovmästarinna fått ta hand om
konung Håkans drottning Margareta, Valdemar Atterdags,
»vargens», dotter, men det var henne också fördolt, att den unga
norska drottningen, som vid detta laget väl redan tagit
herraväldet över sin obetydlige man, skulle bli de tre nordiska rikenas
mäktiga härskarinna. Två döttrar till hade hon fött. Ingeborg
hade funnit ro hos systrarna i Riseberga kloster — det heter om
henne i en krönika om Birgittas släkt och ättlingar: »och levde
där gudeliga och väl och är nu i himmelrike med Gudi salig,
och tros helig vara, ty Gud gör många järtecken vid hennes grav

28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free