- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
29

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Birgittas århundrade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Birgittas århundrade

till dem som dit komma och kalla henne sig till hjälp». Cecilia
slutligen hade en gång varit ingiven i Skänninge kloster, men
blivit uttagen därur och både gift och omgift — en dotter till
henne skulle en gång ta doket i Vadstena.

Men tankarna gingo vidare. Redan före den dag, då den
himmelska elden tändes i hennes hjärta, före Ulfs död, hade hon
drivits av sin lust att besöka de helgedomar, dit pilgrimer
brukade strömma samman för att samla förtjänster och få avdrag på
pinotiden i skärselden. Till S:t Olov i Nidaros hade hon vandrat,
på den gamla pilgrimsstigen genom Jämtland. Skara låg
närmare — det hade också blivit en helig ort, sedan biskop Brynjolf
Algotsson där fått sin viloplats. Birgitta kunde gott minnas, hur
man berättat om den helige mannens hädanfärd — hon hade
nästan varit fullväxt då. Det var han, som diktat officierna till
den heliga Elin av Skövde, till S:t Eskil och S:t Sigfrid och det
ryktbara officiet till Frälsarens törnekrona, som sjöngs första
gången, då taggen ur törnekronan, som Brynjolf fått av konungen
av Frankrike, mottogs i Lödöse:

Dies est letitie Nu en glad och ärorik

Dies gloriosa, högtidsdag upprunnit.

Qua datur Vestgotie Herrens törne, dyr relik,

Spina pretiosa. Västergötland vunnit.

Övers, av Tryggve Lundén.

Ingen svensk hade ännu så mjukt kunnat fläta de latinska
rimmen till Guds och helgonens ära. Birgitta hade stått vid hans
grav, och av jungfru Maria hade hon fått en försäkran om att
han var att räkna till helgonens skara — fast han aldrig blev
inskriven i påvens bok.

Det sista hemmet hade Birgitta haft vid Alvastra kloster. Efter
vallfärden till Compostella hade Ulfs sinne alltmera vänts till de
himmelska tingen och han hade funnit en fristad hos de fromma
cistercienserfäderna vid foten av Omberg. Där hade han dött,
och med honom hade hon begravt sin jordiska kärlek. I stället
hade den himmelska kärlekens låga tänts i hennes själ. Synerna
hade börjat utgjutas med större ymnighet. Aldrig kunde hon
glömma den förunderliga värme och ljuvlighet, som uppfyllde
hennes hjärta den benådade julnatten i Alvastra, då Guds moder
behagade låta henne erfara, hur det kändes, då hon blev med-

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free