- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
30

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Birgittas århundrade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yngve Brilioth

veten om det under, som skett i hennes liv. Väl kunde det se
underligt ut, att hon, en högboren kvinna i sina bästa år, tog sin
boning vid klostret. Och det fanns också de, som knorrade. Men
i Alvastra hade den extatiska fromhet, som under det förra
århundradet haft sitt egentliga hemvist i den heliga Ingrids
Skän-ninge, ännu icke dött ut, och en av lekbröderna blev genom en
syn övertygad om att det var en Guds särskilda väninna, som
hedrade klostret med sin närvaro. Och subpriorn Petrus Olavi,
som nu var med henne i Rom, hade också på liknande sätt,
genom en ganska hårdhänt uppenbarelse, blivit övertygad om att
synerna icke voro djävulens bländverk, utan sannerligen av
himmelskt ursprung. Med tacksamhet måste Birgittas tankar ha dröjt
vid Alvastra. Den stränga skönhet, som enligt ordens föreskrift
präglade dess byggnader, skulle bli ett föredöme för hennes eget
kloster.

Den som varit lycklig nog att få sitta vid Birgittas sida i huset
vid Campo dei Fiori och höra henne hämta fram bilderna från
gången tid ur minnenas skattkammare, han hade väl icke kunnat
hålla tillbaka en fråga: »Hur var det med konung Magnus och
drottning Blanka? Är det sant, som det berättas, att man kallade
eder från Ulvåsa för att förestå deras hov? Är det sant, att man
där visade eder vanvördnad för eder fromhets skull? Hur kom
det sig, att konungens håg förändrades, så att han inte längre
lyssnade till edra ord?».

Det måste för Birgitta ha varit ett smärtsamt ämne. Kanske att
hon på sin ålders dag inte gärna ville erkänna, hur varma hennes
känslor en gång varit för hertig Eriks son, som ärvt också Norges
krona genom sin moder, och hans flandriska flickbrud, med
hennes välska maner och hennes fladdrande, lätt påverkbara sinne.
Deras äktenskap hade inte blivit vad hon hoppats. Hade de lytt
hennes råd och inte dragit sig ifrån varandra efter de två
sönernas födelse, skulle de bevarats för osunda lidelser .Men engång
hade de dock lyssnat till hennes ord, och deras sinnen hade
upptänts av den himmelska kärlekens låga. Birgitta hade hoppats,
att Magnus skulle bli ett Guds redskap och visa sig värdig att
bygga hennes kloster. Testamentet, som de båda makarna gjorde
en gång i Lödöse, bar vittne om att det varit hans uppriktiga
avsikt. Magnus och Blanka hade här givit uttryck åt sin
oåterkalleliga önskan att begravas i det nya klostret och ingen annan-

30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free