Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Birgittas århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1371. Den saliga Birgitta vallfärdade till Jerusalem, enligt Kristi föreskrift
1372. (Ingen anteckning.)
1373. Sankt Apollinaris, martyrens, dag avled i Rom vår vördade moder i helig
åminnelse, den saliga Birgitta. Året var i solcykeln det tjuguförsta, och
söndagsbokstaven var B, och, såsom det står i vittnesakterna, avled hon på en
lördag. Detta neka de, som anse henne hava avlidit år 1372. Och hon avled i
sin ålders sjuttionde (sextionionde) år, enligt vittnesakterna.
1374. Fördes samma vår ärofulla moder, den saliga Birgitta från Rom till
Vadstena och bisattes där tisdagen inom veckan efter Petri och Pauli dag, nämligen
den 4 juli. Söndagsbokstaven A.
1375. Fru Katerina reste ut första gången i kanoniseringsärendet.
1376. (Ingen anteckning. Texten på föregående sida lyser här igenom.)
1377. Fru Katerina fick av Gregorius XI bekräftelse på Urban V:s bulla.
En sida ur Vadstena klosters tidebok (»Vadstenadiariet»,
pergamentshandskrift, nu i Uppsala universitetsbibliotek) med anteckningar för åren 1371
—1377 återges på vidstående sida. Översättningen från latin av A. V.
Lundberg hämtad ur en tryckt upplaga.
årtionden, innan de fullbordades — och en skara män och kvinnor
levde redan efter Frälsarens regel. Ännu äro de årliga
anteckningarna i den märkliga krönikebok, som man där skulle
fortsätta att föra genom nära två århundraden, mycket kortfattade.
För år 1375 finnes endast anteckningen: Fru Katarina reste ut
första gången, för kanonisationens skull. Birgittas dotter hade
blivit, vad modern drömt om att bliva, »moder och nunna i
Vadstena». De få levnadsår, som ännu blevo henne beskärda — hon
dog år 1385 — tillbragte hon till stor del i Italien under arbete
för det stora målet, Birgittas officiella helgonförklaring.
»Magnifica et potens domina Katerina» respekterades vid påvehovet,
som hon fick se återvända till Rom, icke blott för moderns skull.
I Vadstenadiariet kunna vi följa, hur kretsen av dem, som
under Romtiden stått Birgitta nära, efter hand utslocknar. År
1378 gick Skänningemagistern Petrus Olavi bort, som klostrets
generalkonfessor. Tolv år senare berättar diariet att hans namne,
Alvastrapriorn, avsomnat i biskopens gård i Vadstena; de två
tillsammans hade gjort mer än några andra för att hålla det
stora minnet levande. Den biografi, som de tillsammans
avfattade, är huvudkällan till Birgittas liv.
Det fanns också en vidare krets av vänner, som icke hört till
Romkolonien, men vilkas liv dock väsentligen präglats av de
intryck de mottagit från Birgitta. Några av dessa hade gått före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
