- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
37

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Birgittas århundrade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Birgittas århundrade

rets tidebok. Bland dem, som funno sin vilostad i Vadstena och
räknades bland klostrets synnerliga vänner och välgörare var
också den mäktigaste av tidens stormän, Bo Jonsson Grip.

Birgittas kloster och den birgittinska traditionen hade blivit en
politisk faktor. Men det var icke endast klokheten, som gjorde
Margareta Valdemarsdotter till klostrets trogna vän. Man skulle
vilja veta mer om de band, som förenade den största religiösa
personligheten och den mäktigaste härskargestalten i
Skandinaviens historia under den senare medeltiden. Det skulle vara
frestande att försöka att teckna dessa två kvinnogestalter, som
dominera vårt 1300-tal som inga andra personligheter.

De ha aldrig råkats. Då Margareta föddes år 1353, var Birgitta
sedan länge i Bom. Det ter sig som en egendomlig skickelse, att
den norska barndrottningen, som tioårig förmäldes med Håkan
Magnusson, till sin hovmästarinna fick Märta Ulfsdotter, och
att hon blev uppfostrad tillsammans med Ingegärd Knutsdotter,
den senare Vadstenaabbedissan. Kanske har man häri att söka
en av anledningarna till att det blev »vargens» dotter, som kom
att göra mer än någon annan för att främja Birgittas ryktbarhet.
Kanske fanns det också en djupare anledning. Då Margareta
blev Sveriges härskarinna, hade hon bakom sig icke blott sin
största yttre framgång, segern vid Falköping, utan även sin
största sorg — hennes ende son, Olov Håkansson, ättlingen av
Nordens tre konungaätter, som hade kunnat genom sin person
förverkliga moderns stora tanke, de tre rikenas enhet, hade, ännu
icke sjuttonårig, dött år 1387. Det är tänkbart, att smärtan gjort
henne mer tillgänglig för den innerligare fromhet, som på denna
tid framför allt hade sitt hemvist i de birgittinska kretsarna. Det
blev i varje fall Margareta, som genom sitt energiska ingripande
framkallade ett avgörande i de långdragna förhandlingarna om
kanonisationen, så att Birgitta år 1391 inskrevs i förteckningen
över den romerska kyrkans helgon. Det är därför, som varje
katolsk präst, som troget läser sitt breviarium, var på jorden det än
sker, än i dag på den 8:e oktober får ta del av hennes legend, där
det står både om hennes svenska fädernesland, om »Ulfo,
princeps Nericiæ», och om klostret i Vadstena.

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free