- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
82

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnny Roosval: Uppsala—Gotland—Vadstena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johnny Ro o sv al

Härom berättas på sid. 162—172. Liksom Kragstensmästaren är
Karrismästaren gotlänning, men breder ut sin produktion från
Uppsala-domen (feta karyatidgubbar på insidan av sydportalen)
till Gärdslösa kyrka på Öland (liknande karyatid på kragstenar i
liten skala). Varför vi kallar tiden kontragotik visar dessa
skulptörer klart; i allting står de tvärtemot (kontra) den eleganta, sköna,
värdiga höggotiken.

Men även arkitekturen är tvärtemot den gamla. Det märks om
vi från Uppsala domkyrkas perfekta höggotiska anläggning låter
blicken gå tvärs över gatan till Trefaldighetskyrkan eller
Rondkyrkan. Domkyrkan är en basilika, alltså en kyrka med högre,
fönsterbelyst mittskepp, det är en ytterlig sällsynthet i Sverige
— en basilika är också Bondkyrkan! Domkyrkan har runda
muröppningar uppe i mittskeppets högmurar, så också Bondkyrkan,
och detta är absolut enastående. Alltså är den mindre kyrkan en
spegling av den stora, men på samma gång dess motsats: hon är
rakskuren i plan, låg i tak, icke bara förenklad utan i sina
proportioner motsatsen, det vill säga kontra = mot. Konlragotiken
i Sverige har icke som sin föregångare höggotiken haft Paris till
föredöme. Visserligen gick även Paris omkring 1330 över till en
mera realistisk stil och materialistisk uppfattning, men dock fint
mildrad av det traditionella franska formsinnet.
Kragstensmästaren har snarare fått idéer från Linköpings engelska
bildhuggerier i interiörens blindarkader och på sydportalens tympanon.
Engelsmannen är framför alla européer den humoristiska och
groteska illustrationens konstnär, från långt före 1300-talet fram
till Rowlandson, Cruikshank i början av 1800-talet och Alice in
Wonderland och Punch.

Perioden har en enda konstnär, som förenar en sällsynt
storslagen konception av arkitektonisk rymd, massa och lyftning
med de egenheter i framställning, som vi nu studerat. Huruvida
han är arkitekt, skulptör och målare på en gång, eller bara
arkitekt är ovisst, men han presenterar i sina byggen en ligurkonst av
så enhetlig art, att man gott kan sammanfatta alla tre konsterna
under mästarens anonymbeteckning »Egypticus». I en
sinnesriktning, som mången gärna velat jämföra med forntidens egyptier,
reser Egypticus den gotländska landsbygdens största
helgedomar. Hans arbetsområde är det sydgotländska
sandstensområdet »Sudret», och sandstensblocken, som har mångfaldigt större

82

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free