- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
100

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Svensson: Ett möte med landslagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sigfrid Svensson:

ETT MÖTE MED LANDSLAGEN

Överst vid en av Åsnens nordliga spetsar ligger Kalvshaga by
i Kalvsviks socken i Kronobergs län. Storskiftet i slutet av
1700-talet lämnade som vanligt själva bybebyggelsen orörd och först
1946 blev byn skiftad på nytt. Den moderna bilvägen korsas av
den gamla bygatan, som svänger fram mellan gårdstomter på
ömse sidor. Bebyggelsen är hopad i små klungor av tätt
sammantryckta gårdar. »Ej må någon närmare till grannens tomt bygga,
än att han till stödje- eller stolparum en och en halv aln å sin
tomt lämnar.» Så lyder bestämmelsen i vår nuvarande lag om
huru å tomt skall byggas och den återfinnes ordagrant i Magnus
Erikssons landslag. Men gamle kyrkvärden i Kalvshaga
diskuterar med oss om man ens respekterat den bestämmelsen här,
när i ett fall den ene grannens tomt strök omedelbart intill den
andres köksdörr.

Byggningabalken är lagen om byamännen och deras inbördes
förhållande. Ur de knappa orden och de korthuggna
formuleringarna stiger bilden fram av den medeltida byn, som i grund
och botten förblev samma samhälle ännu långt in på 1800-talet.
I sällsamma brottstycken har den bevarats ända fram i nutiden.
Ett möte med landslagen kunde faktiskt höra till verklighetens
värld ännu år 1946. Det står 1946, tv det var då detta besökgjordes.

Det har varit sex hemman i Kalvshaga och redan namnen har
en ålderdomlig prägel. Det var Björsagård, Torsagård, Olsagård,
Ugglegård, Norregård och Lunden. I byn bor nu 16 bönder, men
det är de sex gamla hemmanen som utgjort den fasta punkten vid
varje ägodelning inom byn. Om också storskiftade lågo åkrarna
ännu i fjor så blandade, att föga fantasi behövdes för att skymta
bilden av det helt oskiftade bysamhället både i dess skröplighet
och i dess styrka.

Det inbördes beroendet var stort. Landslagen målar olika
situationsbilder. Nu går bonde i gärdet med sin såskäppa. Då
skola alla byamännen ha täppt för sina svin. Nu vilja somliga

100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1947/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free