- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
105

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Svensson: Ett möte med landslagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett möte med landslagen

redan i landskapslagarna hade den också blivit nedskriven. I
Upplandslagen läses: »Nu vilja bönder bärga sin åker; då bliva
en bondes hjon sjuka eller löpa sin väg. Då skall varje bonde i
hägnadslaget hjälpa honom med dagsverke och sedan har han
fått laglig hjälp. Detta dagsverke skall han få innan någon i
hägnadslaget far ut på gärdet.» Att i byn granne skulle vara grannes
broder får här sitt vackra och praktiska uttryck.

Ända till i fjor kunde man i Kalvshaga bj’ i all dess påtaglighet
möta en forntida samfällighet i den gemensamma betesmarken.
De olika hemmanen hade också sina egna, särskilda beteshagar,
men omedelbart intill byn låg den stora gemensamma Byahagen.
Den beräknades kunna ge bete för 36 kor, fördelade med 6 per
hemman. För att få en rättvis fördelning inom hemmanen fick
dessas olika gårdar i något fall räkna med tvåårsperioder. Korna
släpptes ut på betet vid midsommartid, fick gå i Byahagen en månad,
togs bort under tre veckor och kunde därefter på nytt få begagna
det gemensamma betet lika lång tid. Varje ko som den sommaren
skulle få gå i Byahagen stämplades med ett B H. Härom får
bilderna och deras underskrifter närmare tala. De togs i sista stund.
Ty i år är Kalvshaga by skiftad, fem av gårdarna är rivna och
den gamla Byahagen är ingen byahage längre. Här utgör själva
sedvanan ett fornminne, som icke kan bevaras på konstlad väg.

Samboendet och sambruket gick till sist även bönderna i
Kalvshaga för mycket på nerverna. Inför varje tvist byamännen
emellan tillgreps hotet om skifte. En bonde begärde skifte i slutet
av 1800-talet men tvingades att ta tillbaka. Omkring 1910 blev
det tvist om ett täckdike. Det gamla hotet tillgreps på nytt,
skiftesförrättning inleddes men först efter 35 år har skiftet kunnat
fullföljas. Det forna bysamhället har inte haft lätt att gå i graven.

Men rationaliseringen har även sina gränser. Kalvshaga
slåtter-marker vid Hässjökärr är det inte meningen att dela, utan de
skola förbli allmänning. Här har varje gård sitt skifte som
cirkulerar år från år, man har »åraskifte» eller »turaslåtter».
Landslagen anger söckendagen efter S:t Peters dag, som är den 29 juni,
såsom första slåtterdag i allmänningen. Kanske lever en sådan
tradition ännu kvar ute i bygderna. På Kalvshaga slåttermarker
är i varje fall ett möte med landslagen möjligt ännu i dag. Och
folkminnet har haft en underbar förmåga att leva från forntid
till nutid.

105

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free