Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelm Holmqvist: Den stora döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid såväl här som i den övriga världen legendfloran, ur
vilken man kan hämta de mest fantastiska uppgifter om genom
pesten utdöda bvar och städer, blodregn från himmelen o. s. v.
samt naturligtvis först av allt ytterligt överdrivna siffror rörande
människoförlusterna, även om dessa säkerligen var stora nog.
Man behöver bara studera en svensk skildring om digerdöden
författad av en präst i Småland så sent som 1751 för att spåra
icke blott överdrifterna utan även vilken oerhörd makt det
hemska minnet då ännu 400 år efteråt hade över sinnena. Han skriver,
att pesten »gick öfwer hela werlden och dödade nästan halfwa
delen af människo-slägtet. Ja, thet skrifwes at af hundrade
människor i många Byar och städer blef allenast en öfwer; så at
ganska många städer och länder äro therutaf öde blefne. Hon
härjade ock så grufweliga uti Swea-Rike, at hon dödade tredje
delen af människor . . .»
Samtida skildrare har givit oss diagnosen på sjukdomen, och
vi vet numera, att den är förorsakad av en bakterie, Bacterium
pestis, som, om den inandas, förorsakar lungpest, om den går
genom huden, bubonpest. Båda sjukdomarna är ytterst farliga,
den förra med 100 % dödlighet som följd, den senare dock
åtskilligt mindre. Under digerdöden synes båda dessa arter ha
härjat, och av källuppgifter att döma, torde döden ha inträtt
efter två eller tre dagar.
Man må ej förundra sig över, att medeltidens människor stod
lamslagna inför en sådan sjukdom. Bristande kännedom om
sjukdomens egentliga orsaker och möjligheterna för dess
bekämpande utlöste, där den inte klädde sig i religionens dräkt —
vilket kanske var vanligast — en mängd fantastiska
spekulationer, vilka visserligen stod i överensstämmelse med tidens
grundsyn på tillvaron, men som inte räddade en enda människa
till livet. Bland andra hade sålunda astrologerna ett rikt fält för
sin verksamhet. De skådade sjukdomens orsak och verkan i
himlakropparnas ställning. Och de blev trodda. Vi må i våra
dagar le aldrig så mycket åt dylika ting, men under medeltiden
omfattades astrologien av Europas lärdaste män och var en
vetenskap så god som någon annan.
Hur insnärjd man var i astrologiska föreställningar framgår
även av det betänkande, som läkarekollegiet vid Paris’ universitet
utgav med anledning av den stora pesten. Detta, tidens högsta
sakkunskap, berättar där bland annat om uppkomsten av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
