- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
114

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelm Holmqvist: Den stora döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wilhelm Holmqvist

om man genom dessa kunde köpa själamässor, som på
regelbundna tider lästes efter vederbörandes död. Vidare var
försäljningen av avlatsbrev ett annat och effektivt medel att
finansiera barmhärtighetsverket.

De medeltida sjukhusen tål givetvis ingen jämförelse med våra
dagars. Någon läkebehandling och vård synes det knappt ha
varit fråga om. Man blev intagen och fick de timliga behoven
tillgodosedda, en säng att ligga i och mat och dryck på bestämda
tider, det torde varit allt. Av en föreståndare krävdes ej någon
särskild utbildning, och hans eller hennes uppgift var närmast
att organisera sjukhusets underhåll och handha dess affärer, som
kunde vara besvärliga nog, när tillgångarna huvudsakligast
bestod av fastigheter, jordegendomar o. s. v.

Även på annat sätt skilde sig de medeltida sjukhusen från våra
dagars. Enkelt uttryckt kan man säga, att de innefattade så gott
som samtliga av vår egen tids välfärdsinrättningar. Så kunde man
exempelvis utan att vara sjuk köpa in sig till kost och logi för
livstid, om man blott hade tillräckliga medel. Åldringar togs
även in, liksom fattiga, som själva inte kunde sörja för sin
existens. Dessutom gav man i mån av utrymme de vägfarande tak
över huvudet. Detta senare gällde i särskilt hög grad för klostren,
som i regel hade betydligt större utrymme än andra institutioner.

En mycket stor procent av sjukhusen var hospital, vilket enligt
medeltidens språkbruk betydde sjukhus för spetälska. I våra
dagar har vi ingen större olägenhet av denna ytterst farliga och
smittosamma sjukdom. Den är utrotad i Sverige. Men så mycket
besvärligare var den under medeltiden. Man anser, att det var
genom korstågen, som den fick sin spridning i Europa, och här i
Sverige hör vi talas om de första hospitalen redan under förra
hälften av 1200-talet. För dessa gällde särskilda bestämmelser
på grund av smittorisken. Den spetälske var dömd till livstids
isolering, och sjukhusens föreståndare liksom bårdskärarna i
städerna hade bland annat till uppgift att utspana alla eventuella
fall av spetälska för att i värsta fall med våld införpassa
vederbörande inom hospitalets för yttervärlden stängda portar.

Andra sjuka togs emot i så kallade helgeandshus, och i
Stockholm omtalas under 1400-talet också en dårkista för sinnessjuka
personer.

Om alla dessa sjukhus, såväl hospital som helgeandshus, gäller
att den egentliga sjukvården förefaller att ha stått på ett synner-

114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free