Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alrert Sandklef: Bockstensfyndet. Notiser om 1300-talets dräktskick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Sandklef
sina kappor till tecken på underkastelse. Så lär oss det norska
»Kongespejlet» från senare hälften av 1200-talet. Vanligt enkelt
folk kunde väl på resor eller vid dålig väderlek ta på sig en
käppliknande klädnad, men i regel fick det räcka med kolten.
Detta visar att Bockstensmannen var en man i framskjuten
ställning. Av tänderna och skelettet att döma var han endast
omkring 35 år gammal vid sin död. Tillhörde han en förnäm släkt,
kunde han dock ha nått hög värdighet redan vid denna ålder.
Dräkten är synbarligen en resdräkt och mannen har varit stadd
på resa i de halländska obygderna på gränsen mot
Västergötland, när han drabbades av sitt öde. Han måste vidare ha rest
under en tämligen kall årstid, ty ylletyget i hans dräkt är tjockt
och varmt.
Så ha vi till sist huvudbonaden, en hätta med slag som gå
ned över axlarna, en slags kapuschong- eller snarast
anorak-liknande hätta, öppen endast för ansiktet men för övrigt tätt
slutande kring huvud, hals och axlar. Det egendomligaste med
denna hätta är emellertid den långa »struten» som består av en
smal tygremsa i nacken. Man tänker på bilder av Dante som
levde 1265—1321, särskilt en bronsbyst från Nationalmuseet i
Neapel, där han bär en hätta med en tofsliknande påse, som
hänger ned bak i nacken. Denna påse är början till vad som
senare under 1300-talet skulle bli en modesak, vad man i vårt land
kallat stråten, det vill säga tygremsan på Bockstensmannens hätta.
Ursprungligen hade dylika hättor haft en liten påse där bak
som kunde användas såsom ett slags ficka till förvaring av
småsaker, mynt och annat. Sådana omtalas i Danmark 1307 och
funno ungefär samtidigt vägen till Sverige. På bilder från
1340-talet kan man iakttaga hättor av i stort sett samma utseende som
Bockstensmannens, men med kortare strut. Den räckte endast
så långt som till nederkanten av axelslagen. Först efter 1350 visa
bevarade bilder lika lång strut som hos Bockstensmannen.
Mot slutet av århundradet kunde struten bli ännu längre.
Rekordet innehar väl den hätta drottning Margareta lärer ha
förfärdigat åt den besegrade konung Albrekt, när han som
hennes fånge fördes genom Köpenhamns gator. I visan om
drottning Margareta och kung Albrekt heter det, att Albrekt hånade
drottningen och förklarade att han inte skulle ta hättan på sig
Før vi faaer vundet Danmark til Sverig
og gjort henne selv Ucere.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
