Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Berg: Bondeliv i helg och söcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bondeliv i helg och socken
på 1300-talet ha väckt till liv en mängd associationer. Här ser
man nämligen ett av de viktigaste och mödosammaste göromålen
inom det gamla lanthushållet, tröskningen av säden. Två män,
med huvudbonader och fullt påklädda, bearbetar sädesbanden
på loggolvet med slagor av — det måste man säga — ganska
märkligt utseende. För några år sedan gjorde en ung svensk, nu
avliden forskare slagan till föremål för en ytterst ingående och lärd
granskning. Bland alla de många olika typer han beskriver och
avbildar från olika håll i Europa och Asien finner man ingen som
liknar den som med minutiös noggrannhet framställes av
Käll-ungemästaren. Själva principen, att den så kallade slagvalen
griper om och cirkulerar kring handvalen, träffar man visserligen
på i Litauen, men likheten är för obetydlig för att man skall
våga tro på ett sammanhang. Men den slaga vi nu har
framför oss är alltför detaljerad för att vi inte skulle tvingas att ge den
vitsord, särskilt som formen inte torde vara tekniskt omöjlig. Vi
kan härav dra den slutsatsen, att helt andra och för oss okända
former av även så enkla och nödvändiga redskap som
trösk-slagan varit gängse under medeltiden. Den konservatism vi är
benägna alt tillskriva den traditionella folkkulturen ter sig inför
ett vittnesbörd sådant som detta endast som relativ.
De båda tröskande männen är klädda i de sedvanliga
medeltida, fotsida koltarna. Mannen till höger har under detta plagg en
undre kolt eller skjorta, som hänger nedanför denna. Kring
midjan bär båda grova rep som gördlar och den vänstra har
uppenbarligen en mössa av det slag som levat kvar i senare tiders
folkdräkt och som brukar kallas för kilmössa. Den högra däremot
är iförd karpus med det vanliga axelskyddet; baktill ser man
struten, varom läses på sid. 130.
Nästa scen visar en framåtlutad kvinna, som håller ett
redskap i högra och ett i vänstra handen. Tyvärr omöjliggör den
ömtåliga kalkstenens vittring en tydning av vad den kan föreställa.
Märkligt är emellertid att man även här kan konstatera bildernas
stora skärpa i detaljerna: mycket tydligt ser man, att det ena
redskapet är bakvänt, så att kvinnan håller det, inte i skaftet utan
i motsatt ända.
Efter ännu ett mellanspel av en madonna eller drottning, som
sitter helt stilla med krona på huvudet och en dryckeskalk i
handen, följer så en tavla, som kunde vara omedelbart hämtad från
ett gotländskt bondbröllop. Man ser här två musikanter i full färd
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
