Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Berg: Bondeliv i helg och söcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Berg
Den sista framställningen på kapitälbandet visar två bockar,
som likt ett par heraldiska djur reser sig på bakbenen på var sin
sida av en stor blomma. Intill dem står en herde med luren för
munnen och med vallhunden i ett kort koppel. Det är så vitt jag
vet den äldsta bilden i vårt land av ett vallhjon, ty ett sådant
måste det väl vara. Även denne man bär liksom de drickande
och de tärningspelande männen ett gehäng över axeln, men här
hänger i detta en väska, inte olik den »sleketaska», i vilken ännu
i dag vallkullorna i Dalarna förvarar salt till lockbete för djuren.
På huvudet har mannen en mössa med fladdrande nackskydd
och kort strutformad avslutning, lik den på en av de båda
trös-karnas karpuser.
Fastän mycket i dessa bilder sålunda förblir gåtfullt och hela
serien tydligen inte, så vitt vi kan se, har något fastare
sammanhang, lämnar den icke få bidrag till kunskapen om folkligt liv på
Valdemarstidens Gotland. De hör utan tvekan till de ur
kulturhistorisk synpunkt intressantaste bildsviter vi äga från en
tidigare del av medeltiden.
Det förtjänar slutligen att tilläggas, att själva tympanon på
portalen är smyckad med en relief föreställande Kristi uppståndelse,
från vilken en bild visats i STF:s årsskrift 1940, sid. 125. Man
ser de fallna krigarna liksom resa sig från slagfältet, en suggestiv
scen av stor dramatisk kraft. Även vad som här framställes
präglas av verklighetstrohet och de upplysningar vi därigenom får
om vapenformer, rustningar etc. har i hög grad berikat vår
kunskap om dessa ting.
Källungebildernas stora värde för kunskapen om medeltidens
kulturhistoria framträder tydligt även genom den
omständigheten, att vi måste gå hundra år fram i tiden för att finna bilder
som ger oss samma möjlighet att ingående studera arbetsmetoder
och redskap. Det gäller i detta fall inte skulpturer utan de
omsorgsfullt utförda, färglagda vinjettbilderna till den s. k.
Kalmarhandskriften av Magnus Erikssons landslag, av vilka två här avbildas
som exempel. Till skillnad från de gotländska bilderna är dessa
sedan länge kända och uppskattade av de kulturhistoriska
forskarna, fastän de ännu erbjuder åtskilliga olösta problem, både i
fråga om härkomst och tolkning av motiven.
Handskriften har fått sitt namn därav, att den tills på
1880-talet förvarades i Gymnasiebibliotekct i Kalmar. Senare har den
övergått i Kungl, bibliotekets ägo. Sannolikt har den en gång ti 11-
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
