- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
188

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Waldén: Industrins födelsebygd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bertil Waldén

finitionen, inte industri förekommit i vårt land långt före
1300-ta-let? Jo, förvisso. För årtusenden sedan bröts i skånska flintgruvor
råämnet till yxor, vilka som halvfabrikat eller färdiga produkter
utgjorde begärliga handelsvaror ända upp i Norrland.

Ordboken skiljer emellertid på »den lilla industrien, som
omfattar handtverk och hemslöjd» och »den stora industrien», som
är inriktad på »fabriksmässig (mass)produktion». Det kan ju
diskuteras, var gränsen skall dras, men såväl stenålderns
»stenindustri» som järnålderns »järnindustri» får väl ändå som
näringsgrenar betraktade hänföras till hantverk och hemslöjd. Vår
första »stora» industri är bergshanteringen, den på malmbrytning
baserade framställningen av metaller, och det är bergshanteringen
som under 1300-talet framträder som »stor» eller — för att nyttja
ett välbekant sentida uttryck — »tung» industri.

Händelseförloppet är oerhört betydelsefullt men på intet vis
sensationellt. Den medeltida exploateringen av mellansvenska
malmfyndigheter har kanske inte försiggått alldeles utan
spännande poänger, men någon »rush-» och revolverdramatik i stil
med den, som är förknippad med Klondykes guld och
Kimber-leys diamanter, har nog aldrig utspelats i Bergslagen. Delta gäller
en bondenäring, som i vissa landsändar har haft avsevärd
omfattning — till exempel i Småland och i det legendariska
»Järnbäraland», det senare av Sven Tunberg lokaliserat till mellersta och
västra Dalarna. Denna utvecklas på orter, där särskilda
förutsättningar varit för handen, till en hantering av industriell
kapacitet. En »liten» industri växer till en »stor». Märkvärdigt var ju
inte detta. Men förvisso beaktansvärt, när man betänker att det
innebar varken mer eller mindre än upptakten till vad som en
gång i framtiden skulle komma att föra upp Sverige till
rangplatsen som världsmarknadens ledande järnproducent.

Och hur gick det till?

Man kan anlägga olika synpunkter på utvecklingen, i första
hand den tekniska, den ekonomiska och den sociala.

Att framställa järn ur sjö- eller myrmalmer var en »liten»
industri, bedriven som binäring från järnåldern fram till
1800-talet. Den tekniska färdighet, som gav impulsen till
bergshanteringens utveckling till »stor» industri, var brytningen och
bearbetningen av bergmalm. Bergshistorikerna är numera tämligen
ense om, att gruvdrift i vårt land förekommit sedan 1100-talets
senare del; enligt den engelske franciskanmunken Bartholomæus

188

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1947/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free