Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lundberg: Borgbygge på 1300-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATA.
Terrängens vågor är skapade av människohand. Det är vallgravar,
ringmurar och stenhusgrunder som döljes under torven, där Axevalla jäste i
Västergötland fordom reste sig på en udde i Husgärdesjön.
i lönndom »gick sig åt stenstugan in». Den stod nämligen alltid
tom! Ensamt reste sig detta stenhus i flera våningar bland en
bebyggelse som i övrigt var lik den gamla gårdens.
På 1500-talet kom en allmän tendens att överge dessa
obekväma herresätesplatser, där inte redan ett herredagsbeslut från
1396 om nedbrytande av nyuppförda borgar blivit verkställt och
föranlett återflyttning till odlingarnas centrum. Därför ligger dessa
gamla adelsgårdar från 1300-talet så gott som alltid tillgängliga
för undersökning. De ligger i hagmark eller skog, ofta trolskt
betagande i den yppiga vegetation, som trivs i stenhusets
rasmassor och som har den gamla borgträdgårdens fruktträd och
hamlade lövträd till ättefäder. Intet kan vara mera fantasieggande
än dessa övergivna borgplatser med deras sammansjunkna,
vackert rundade vallar och vallgravar, deras husgrunder i
betesängens gräsklädsel. Nästan varje gammalt herresäte har en sådan
borgplats inom sitt område. Men vi känner dem föga. Vad skulle
inte en inventering över hela landet här kunna ge.
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
