- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
199

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Från Arnö till Finsta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Birgitta Ahlberg:

FRÅN ARNÖ TILL FINSTA

ljärksången står som en darrande sträng över de vida slätter,
där vägen går norrut från Övergran, men då man slår in på den
lilla sidovägen mot Biskops Arnö byts slättens episka ro i vårlig
lyrik. Det är lövängarnas väll av fågelsång, grönska och
blommor, det är juniblå vatten, krusiga och blanka, det är spirande
vass och vita svanar — ja, dessa mälarstränder vid de innersta
fjärdarnas labyrint, som en gång sågo vikingaskeppen glida förbi
och nu ligga så långt från den stora världens vägar! Minnet av
deras ljuvlighet måste ha bragt hårdföra väringar så nära mot
sentimentalitet som möjligt var, medan de »foro manligen fjärran
efter guld och i östern örnar mättade», och om det än är troligt
att ärkebiskoparna i Uppsala, som under folkungarnas dagar
köpte sig gård och grund på Arnö, just inte gjorde det för
naturskönhets skull, så är det fördenskull inte sagt att de voro
okänsliga för den.

Röd och vit lyser Arnö gård ur lövverket på ön, och se — den
något skröpliga flottbron, som ännu för några år sen ledde dit,
har fått en efterträdare, som gör att man till gårdsfolkets stora
belåtenhet numera kan åka bil ända upp på gården. Men där är
allt sig likt från förr. Röda längor under stora gamla träd kanta
uppfarten till det vita herrgårdshuset, och bakom
trädgårdsmästarens drivbänkar öppnas alltjämt den välvda porten till
»klosterkyrkan», som hans källarvåning kallas. Det är minsann inte
många trädgårdsmästare, som bo på sådan grund! Genom fyra
djupa fönsternischer spelar solljuset in i en gotisk pelarsal och
ger en betagande glans åt de spänstiga valven, och fast rummet
är lågt, får det en sällsam resning. Men golvet är lagt av
kullersten, och ur väggen skjuta ställvis fram ohuggna stenblock,
visande ur vilken rustik men hållfast grund den luftiga skönheten
vuxit.

Ett bostadsrum från den tid då den heliga Birgitta var ung!
Sådant finner man inte ofta här i landet, där nästan allt utom

199

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1947/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free