- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
203

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Från Arnö till Finsta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Arnö till Finsta

der de år Olof Björnsson var Svea rikes ärkebiskop: Nyköpings
gästabud, kungavalet på Mora äng, Nöteborgsfreden och
åtskilligt annat.

Själv höll herr Olof sig utanför politiken, och fast han för
eftervärlden bara är ett namn, vill man gärna tänka sig honom
som en vis och blid gammal man, som möttes med vördnad och
förtroende då han kom gående under Arnöns susande träd. Men
han kan naturligtvis lika gärna ha varit en sådan präst som de,
varom Birgitta Birgersdotter säger, att de sammanträngde alla
tio budorden till ett: »Sträck ut handen och giv pengar.» Att
bygga stenhus var till exempel inte något billigt företag och blev
ofta nog mycket betungande för både fogdar och gårdsfolk, som
tvungos att medverka utan att, som när det gällde kyrkobygge,
förstå nyttan av det hela. Men ändå — hur mycket fattigare vore
inte den gröna ön i dag, om inte dessa valv hade rests!

Den fjärran gestalten plånas ut och försvinner i ljusdunklet
under ek och lind, där mörka stammar lyfta lövvalven mot solen.
Men kvar efter honom står hans pelarsal och talar om en vilja
och en skönhetslängtan.

Medan gårdsfolket som vanligt ägnar sig åt de vardagssysslor,
som äro lika väsentliga i dag som för sexhundra år sen, lämna
vi Arnön och fortsätta över vida slätter mot Örsundsbro.
Sökandet i trettonhundratalets spår går vidare.

Men fast vägen är jämn och sikten god, börjar jag småningom
undra, hur jag rätt skall hitta dem. Efter kartan är färdplanen
visserligen given och gen. Men det finns en annan, mycket mera
svårutforskad geografi, som man måste känna då man reser i
det förgångnas spår. De fyra protestantiska århundradena ha
gjort oss underligt främmande för medeltidens människor och
deras tankevärld, ja hela deras tillvaro, och det är inte den enda
svårigheten: de ha ju heller inte lämnat mycket efter sig, som kan
lysa upp dunklet kring deras vägar. De flesta äro ju på sin höjd
ett namn. Men en och annan har dock satt ett spår: en pelarsal,
en kyrka, en samling uppenbarelser, som bland mycket jordiskt
slagg glänser av ädel metall. Det är bland sådant man måste
söka för att nå några av dem, som för sexhundra år sen levde
i dessa uppländska bygder.

Kommer det att lyckas?

Om man inte visste bättre kunde man nästan tro att Örsunds-

203

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free