- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
205

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Från Arnö till Finsta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Arnö till Finsta

med den vördnad man bör känna inför en av landets äldsta
kända broar, omnämnd redan i Upplandslagen, så beror detta
i någon mån på att det inte är den rätta bron. Den anses nämligen
ha övergått ån uppe vid Örsunda by, där det tidigare fanns ett
vadställe, och således bör det ha varit där som kungarna redo
över, när de på sin eriksgata rättsols om riket åter nalkades
Uppsala.

Men ett stycke norr om bron träffa vi på eriksgatans rätta väg,
som från den ledsamma moderna uppsalavägen leder oss
österut under solgenomskimrade lövvalv. Salnecke, där domprosten
Andreas And var husbonde en tid i början av 1300-talet, lämna
vi denna gång å sido, ty fast där finns den allra härligaste
manbyggnad från drottning Kristinas tid är den inte tillräckligt
ålderdomlig för oss. Vi fortsätta mot Gryta.

Men vem är det som tycks skymta vid vägen, där källdrag
översila marken? Han är aderton år och påminner något om
John Bauers unga prinsar med de öppna ansiktena och det
långa, ljusa håret, som faller slätt och rakt över skuldrorna. Ja,
nu ha vi hunnit upp den unge konung Magnus Eriksson, som i
början av år 1335 red sin eriksgata! Vad är naturligare än att
han rastar och vattnar sin fåle just här, där det finns friskt
källvatten helt nära vägen? Han klappar hästens manke och pratar
sorglöst med sina svenner, medan han drömmer ömsom om sin
stundande kungagärning, ömsom om den unga Blanche av
Na-mur, som han till hösten skall ta emot som brud på Varbergs
fäste, och livet ligger framför honom som en lång, solig väg utan
skuggor. Hur skall han kunna ana att han om trettio år skall
sitta på Stockholms slott »i fattigdomens och järnlänkarnas
yttersta nöd», som han själv uttryckt det, medan hans svenner
vuxit till styvsinta riddare som hetsat hans söner och fränder i
vapen emot honom! I fullt mått skall han få röna, att
rättsinnighet och god vilja inte är nog för den som har att strida mot en
hård tid och samvetslösa fiender, men när han en gång utandats
sin sista suck som skeppsbruten på norska kusten skall Sveriges
lag, som han stadfäst, bli hans ärestod, och den fattiga allmogen
skall minnas honom som Magnus den gode.

Vid Gryta kyrka är körvägen slut, men eriksgatans väg
fortsätter som en gärdesväg fram till Husby, där man kan tänka sig
att kung Magnus övernattade — namnet visar ju att gården
tillhört Uppsala öd. Här är lövrikt och vackert på gamla gårdars

15. STF 47.

205

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free