Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Från Arnö till Finsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Arnö till Finsta
vis, och det är svårt att slita sig lös och dra vidare över gärdena.
Men ändå ångrar man inte den vandringen. Hur skall jag med
ord skildra denna tysta, soliga sommareftermiddag på den
ringlande åkervägen, som en gång burit kungliga ryttarföljen! Det är
lärksång i rymden, det är gökrop i skogen, och hundlokan yr
som gräddvitt skum vid vägrenarna. Men kulmen nå vi först, då
vägen omsider stupar ned i Sävaåns ravin. Kanske fanns där en
vattenkvarn redan när Magnus Eriksson red eriksgata? Jag vet
bara att det nu ligger en malande kvarn vid det ömsom
speglande, ömsom glitterströdda åvattnet, som mörknar hemlighetsfullt
där lövskuggan tätnar. Ett par faluröda gårdar sola sig omkring
ravinen i vars gröna sluttningar brunröd boskap betar, och i
söder tindrar Lårstaviken blå. Skåningen i sällskapet gör
jämförelser med Haväng, vilket onekligen är ett högt beröm för
Uppland, när det kommer från en skåning!
Nu ha vi tappat eriksgatans spår och skilts från Magnus
Eriksson med en vemodig tanke på hur all folkungarnas syndaskuld
skall straffas på honom. Vi äro på väg till fru Ramborg
Israelsdotter till Vik, som vi råkade på Arnö. Men den vägen går inte
till det tornhöga slottet vid Lårstaviken, där numera Uppsala
läns folkhögskola dragit in, ty det fanns inte i hennes dagar —
nej, den går till Västeråkers kyrka. Himlen rynkar pannan, men
jorden är ljuvlig och grön och kyrkogårdens syrener dofta under
ett glittrande sommarregn. Efter något letande få vi kyrknyckeln
hos folkskolläraren mitt under brinnande lektion och stiga in till
fru Ramborg.
Västeråkers kyrka måste vara alldeles särskilt vacker, då
julnatten står mörk utanför och ljusen tindra i bänkrader, kronor
och stakar. På fru Ramborgs tid var den nog inte så rikt smyckad,
och med ljusen var det sparsamt — kyrkobalken talar bara om
två altarljus och ett dopfuntsljus. Men de högresta gotiska valven,
som skapa kyrkorummets verkliga skönhet, de ha varit med från
begynnelsen, och det har också den välvda nischen i norra
korväggen, där Ramborg Israelsdotter vilar under en graverad
kop-parhäll.
Jag tänker mig att Ramborg Israelsdotter var en rik och
myndig fru, som inte krusade någon: hon hade fränder både i
Uppsala domkapitel och på många stormansgårdar, hennes far hade
varit Tiundalands lagman och hennes andre man Söderman-
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
