- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
211

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Från Arnö till Finsta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Arnö till Finsta

de franska och gotländska stensnidarna mitt under den
högtidliga akten läto sina mejslar klinga mot kapitäl och anfanger,
medan murarskrået högt på svindlande ställningar slog in valven,
halvt dolda av rökelsens slingor.

Lekmän och klerker ur Upplands förnämsta frälseätter följde
fru Ingeborg av folkungarnas ätt; fru Ramborg till Vik var nog
med, och kanske också ärkebiskop Olof, fast han detta år 1314
ännu inte stigit till stiftschef. Självskriven var domprosten Andreas
And, herr Birgers kusin och kamrat i lagnämnden, en klok och
lärd man, som suttit i domkapitlet under sju ärkebiskopars tid,
bevittnat Alsnö stadga, instiftat skolinternat och helgeandshus,
men inte fick se den himlastormande domkyrkan färdig, innan
också han hamnade under golvet i sankt Nikolai kor.

Men ingen i liktåget står så klar för fantasin som en liten
spenslig flicka på elva år, som inte kan drömma om att reliker av
henne en gång skola gömmas i helgonskrinet bredvid sankt Eriks.
Hon står i skuggan, skymd av de många vuxna runt omkring,
men hennes tårfyllda ögon följa dagrarnas spel högt i den gråa
pelarskogen, vars ranka, spänstiga stammar alldeles av sig självt
leda tankarna ur den mörka graven upp i ett översvinnligt ljus.
Kanske förnimmer Birgitta Birgersdotter i denna stund något av
det, som en annan stor sorg trettio år senare skall uppenbara för
henne nere i Alvastra: »en sky och dock ej lik skyarna på
himlen, ljus men ej likt ljuset här i världen, doft och dock ej såsom
från örter och dylikt här i världen.» Redan nu har hon ju känt
något av inre spänning och kamp och i nattens mörker sett syner
som gjort henne olik andra barn.

Tretton år senare står hon där igen, och denna gång är det
fadern, den rike och mäktige lagmannen själv, som hon följer
till graven i korgolvet. Men nu är hon en kvinna i sin fulla
blomstring, en riddares maka, husfru på stora gårdar och mor
till många barn. I dräkt och skick är hon en förnäm dam ur
rikets högsta kretsar, hennes klara, forskande blick glider ibland
ovillkorligen över processionen och anordningarna i koret, van
som hon är att ordna och styra med allt, och hon kan inte alltid
hindra en öm och orolig moderstanke från att mitt under bönerna
oförvarandes flyga till barnskaran nere på Ulvåsa. Världen har
trots alla fromma åthävor ett fast grepp om fru Birgitta, och hon

Pelarskogen i Uppsala domkyrka.

211

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free