- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
217

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Från Arnö till Finsta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Arnö till Finsta

nom världen ocli lade de strängaste ord i hennes mun, därför att
hon inte ville se en enda människa gå förlorad.

Och nu är det till hennes möte färden går.

Som förpost till den sjörika Rimbotrakten skiner Sparren emot
oss, kallblå och grann mot skogarna, och en stund senare hälsar
den långsträckta sjön Björken välkommen till Finsta.

Att ströva på Finsta och försöka tänka sig in i Birgitta
Birgersdotters barndom är i själva verket ingen lätt sak. I viss mån blir
det samma rekonstruktionsarbete som hela denna resa varit.
Men det kan likafullt bli en mycket givande sysselsättning.

Den ljusa öppenheten hos den nuvarande herrgårdsbyggningen
fanns väl inte hos Birger Peterssons sätesgård, och inga
fönsterrutor blänkte i solen. Snarast får man tänka sig den som en
sluten, timmergrå flock av torv- eller vedtäckta ryggåshus med
takfönster, skyddade av luckor eller hinnor; veterligen fanns inte ens
något stenhus, som på Arnö, och inomhus lyste man sig med
spiseld eller bloss. Vårdträdets grenar sållade solfläckar över det
gröna tunet, och de väldiga kumlen av mossiga stenblock lågo
som nu tätt inpå gården och lockade barnen med sina
hemlighetsfulla gömslen. Men stora och präktiga måste husen ha varit,
såsom det anstod huvudgården i ett av Upplands största
godskomplex, ty de skulle rymma en myckenhet folk, boskap och
förråd. »Vår moder satt bland de främsta, var praktfullt klädd,
hade en mängd tjänare och fostrade oss för en omgivning av
jordisk ära», säger Birgitta.

Till vardags var nog livet torftigt och enformigt, efter vårt sätt
att se, men vid helger och gästabud fick barnet frossa i färger och
skönhet och i de rika skrudar och glimmande smycken hon
älskade. Hur måste inte hennes ögon ha tindrat inför »dans och
tornej», hur nyfiket har hon inte lyssnat till de vuxnas samtal
om rikets öden och deras egna planer! Ty herremännens
»storflockar» syntes emellanåt på herr Birgers gård, och då svepte
något av stora ödens vingslag däröver, som starkt eggade hennes
fantasi och äventyrslystnad. Men kanske ha de storordiga
herrarna ibland känt sig besvärade inför hennes stora, undrande ögon?
Riddaridealet, som alltid var hennes, återfanns säkert inte alltid
inom faderns umgängeskrets, och det är inte omöjligt att hon
redan då lärde sig att se klart och kritiskt på denna världens
store.

217

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free