Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Blom: Kampen mot stenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Blom:
KAMPEN MOT STENSTADEN
Kampen mot stenstaden — rubrikens formulering verkar
kanske litet onödigt tillspetsad, när det ändå bara gäller en uppsats
om parker — Stockholms parker. Men i själva verket täcker den
rätt bra ämnet. Parken kämpar mot bebyggelsen. Staden växer,
hus fogas till hus, gata upp och gata ned. Folk kyffar ihop sig i
staden för att vinna vissa materiella och andliga fördelar. Man
får nära till arbetsplats, butiker, skola, nöjen. Man vinner allsköns
moderna bekvämligheter, men får försaka att vistas utomhus i
friska luften, att umgås med solen i grönskande miljö.
Utan sol och frisk luft kommer människan inte långt. Av dessa
beror barnens hela framtid och de vuxnas arbetslust. Alltså
värden som torde vara en stads största tillgång. Det kan därför
knappast sägas vara bortkastade pengar att i staden skapa
andningshål, parker, där folk kan pusta ut, vädra lungorna och ta igen
sig under kortare eller längre tid på det sätt, som för var och en
är bekvämast och bäst. Parker i städerna är en social och
hygienisk nödvändighet.
Man kan gå så långt som till att påstå, att parken, friytan, har
samma berättigande i staden som huset. Huset representerar
inomhusvistelsen, antingen det är fråga om bostad eller
arbetsplats. Parken svarar för utomhusvistelsen från den intima
planteringen till utflyktsreservatet eller idrottsplatsen.
På sensommaren förra året kom en kommunal delegation
flygle-des från Paris till Stockholm. Skymningen hade redan inträtt, och
ljuset strålade upp mot gästerna, längs stränderna speglade sig
lyktorna i vattnet, och i de centrala stadsdelarna koncentrerades
ljuset i de färggranna skyltarna. Stadspartierna i periferien
framstod som skilda enheter, avgränsade av mörka partier, parker
och skogar. Fransmännen var entusiastiska. Det är nu fransmän
ofta av medfödd artighet, men i det här fallet låg det något äkta
i känslorna. Man tyckte sig känna igen Paris på ljuset, men
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
