- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
239

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Blom: Kampen mot stenstaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kampen mot stenstaden

rare var avsedd att vara en blomma i stadens knapphål än en
lunga för dess kropp.

På så sätt uppkom i inre stadens periferi sådana typiska
bergsparker som Vanadislunden, Tegnérlunden och delar av
Vasaparken på Norr, Kronobergsparken på Kungsholmen samt
Tantolunden och Vitabergsparken på Söder. Så som staden sedan
dess vuxit ut och det fria landet samtidigt makats allt längre ut i
periferien, fyller dessa parker visserligen ett stort friluftsbehov,
men den schablonmässiga utformning de i begynnelsen fick
svarar inte mot nutidens praktiska krav på utrymme för ung
och gammal, och helt användbara som lekplatser kan de aldrig
bli på grund av den kuperade marken.

Nu fordras plana och mjuka ytor för tummel och lek.
Samtidigt har stadsplanemännen det sista årtiondet mera allmänt
insett, att sparandet av kullarna och utfyllandet av lågpartierna
med bebyggelse plånar ut den av naturen givna förmånen av en
omväxlande terräng. Man anser snarare att denna bör
understrykas genom att bebyggelsen lägges på höjderna och
lågpartierna användes för park, om nu inte alldeles särskilda skäl
talar emot. En sådan förläggning av bebyggelsen ser vi i dag
exempel på först och främst i nya förorter, såsom Mälarhöjden,
Hägerstenshöjden, Hammarby och Gröndal, men även i inre
staden vid Stadshagen, Reymersholme och Danviksklippan.
Principen är riktig men bör knappast drivas så långt som i fallet
Danviksklippan. Bortsett från att denna höjd inte »rår med» så
tung bebyggelse har den riktat ett dråpslag mot omgivningens
hittills oklanderligt vackra silhuett, särskilt mot Fåfängans höjd,
som förr stod som en dominerande kägla mot himlen. Sådan
minns man den särskilt från Skeppsbron och Strandvägen.

Kungsholmen lämnar typiska exempel både på äldre och nyare
stadsplanekonst. Stadsdelens östra hälft representerar
1800-talets stenöken, ett i sig självt trist gatusystem, som dock här
fått en viss individuell trevnad genom några offentliga byggnader
med omgivande grönska, Stadshuset, Kungsholms kyrka,
Rådhuset, Garnisonssjukhuset och några andra. Den enda egentliga
rekreationsytan i denna del är Kronobergsparken, en typisk
»impedimentpark» på ett berg.

Den västra hälften av Kungsholmen, som till största delen
bebyggts under 1930-talet, har en helt annan karaktär. Där är
det höjderna som tagit emot bebyggelsen, Stadshagen, Marie-

239

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free