Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Blom: Kampen mot stenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kampen mot stenstaden
dens öppna vattenyta därbakom. Ja, även Långholmen, »gröna
ön», skymtar, ön som jämte Smedsudden ger stadens Mälarsida
dess friska prägel. Något längre väster ut står Stora Essingens
leende sydstrand med sina sommarvillor från förra seklet
inbäddade i lummig ekgrönska och bildar en slående kontrast
mot den kala stockholmsgraniten i klipporna vid Ekensberg på
andra sidan den smala segelleden. Ytterligare längre ut
begränsas Mälaren av stränder, som trots att de hör till i stort sett
färdigbyggda stadsdelar, Bromma och Klubbensborg, ändå
nästan helt har sin gröna klädsel kvar.
Många utsocknes resenärer har bekänt att järnvägsresan in till
Stockholm söderifrån är en upplevelse. Efter Älvsjö passerar
järnvägen det öppna Östberga gärde, diskuterat som blivande
sportfält, och sedan banan höjt sig över Årstaskogen rullar tåget
ut på den höga bron över Årstaviken, bakom vilken
stadsbebyggelsen plötsligt skymtar, uppblandad med grönska från
Tantohöjden och Eriksdalslunden.
Staden möter med en grön sida, som man får hoppas inte
kommer att ytterligare minskas genom bebyggelse. Den överraskning,
som färden över Årstabron ger tågresenären, upprepas fast i
något annan form, då tåget lämnar södertunneln och åter rullar
ut på en bro, nu i en betydligt intimare kontakt med staden. På
ena sidan Gamla stån med dess Mälarkaj, på andra sidan den
fria Riddarfjärden begränsad av det gröna Mariaberget, de
kala Skinnarviksklipporna, Långholmen i bakgrunden och till
slut Kungsholmen med Stadshuset, vars torn speglar sig i vattnet.
Överallt i staden utom kanske i de mest tättbebyggda
partierna av de centrala stadsdelarna ger sig fortfarande den
ursprungliga topografien till känna som ett inte oväsentligt
trevnadsmoment; detta trots allt vad som ur framkomlighets- och
trafiksynpunkt kan tala emot. Att så relativt mycket hittills
kunnat bibehållas av terräng och öppenhet är dock mindre
människans förtjänst än naturens. Stockholmsnaturen har inte varit
lätt att rå på.
I ett avseende har dock mänskliga insatser på ett tidigt
stadium verksamt bidragit till att skaffa Stockholm parker. Det
är de privata trädgårdar och parker som senare blivit allmän
egendom och övergått till att gagna stadens samtliga invånare.
Detta fenomen är rätt vanligt i våra städer, där kommunen ej
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
