- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
244

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Blom: Kampen mot stenstaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Holger Blom

varit förutseende nog att anskaffa och spara fria
rekreationsytor. Här har de enskilda hittills för bebyggelse räddade
trädgårdarna övergått till att bli allmän park. I Stockholm är det
särskilt de kungligas forna trädgårdar som får bidraga till de fria
ytorna i inre staden. Kungsträdgården och Humlegården är väl
de bästa exemplen för att inte i detta sammanhang nämna
Djurgården.

På tal om de kungligas trädgårdar må en historisk återblick
inskjutas. Utvecklingen av frågan om friluftsutrymmena i
Stockholm är i sig själv ett intressant kapitel och rätt likartad i de
flesta städer.

Under medeltiden då bebyggelsen höll sig på stadsholmen,
var behovet av parker inte stort. Visst bodde man trångt och
osunt, men malmarna låg strax inpå, och där hade
stockholmarna sina kålgårdar, motsvarigheten till vår tids kolonilotter,
ehuru betydligt mera nödvändiga med tanke på dåtidens
hushållning. Gustav Vasa ägde en trädgårdslott strax i närheten av
slottet. Namnen Trädgårdsgatan och Trädgårdstvärgränd bakom
Finska kyrkan minner fortfarande om läget. Till slut blev det
dock för trångt på stadsholmen även för kungen. I början på
1600-talet är nuvarande Humlegården kungens kålgård.

När senare livsmedelsförsörjningen från stadens uppland blev
bättre ordnad var det inte längre nödvändigt att var och en sörjde
för sitt behov av grönsaker. Drottning Kristina omdanade då
större delen av Humlegården till en kunglig lustpark. Adeln
anlade slott och trädgårdar på malmarna, av stor betydelse än i dag
ur parksynpunkt. Hade inte dessa lustgårdar kommit till, så skulle
Stockholm nu varit åtskilligt fattigare på grönska. Humlegården
och Kungsträdgården har endast tack vare att de varit i statlig
eller enskild ägo kunnat behållas obebyggda fram till våra dagar.
Så hade säkert ej varit fallet om staden ägt dem, varom
angränsande delar av Norrmalm och Östermalm ger klart besked.

Med en avancerad krigföring hade vattnen runt Gamla stån inte
längre samma skyddande betydelse som förr. Bosättningen
flyttade ut på malmarna, och de fria ytorna för gemene man krympte.
Marken för befolkningens lek och övrig utevistelse sköts alltmer
mot periferien. Bebyggelsen trängde fram mot de kungliga
trädgårdarna. Hovet fann inte längre något nöje i dem och de
öppnades så småningom för allmänheten. Humlegården, som låg
längst bort, blev under slutet av 1700-talet och första hälften

244

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free