- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
245

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Blom: Kampen mot stenstaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kampen mot stenstaden
av följande århundrade en kär tillflyktsort för befolkningen.
Den blev något av en folkpark, med teater, dansrotunda och
tivolianordningar. Ur ren trädgårdssynpunkt försummade man
dock Humlegårdens underhåll, men som förströelseplats under
bar himmel var den säkerligen mycket användbar.

Bebyggelsen gick vidare. Det slutande 1800-talets förnäma
Östermalm växte upp runt omkring parken. Man kunde
givetvis inte finna sig i en slarvigt underhållen Humlegård, där
allsköns taskspeleri förekom. I början av 1870-talet nydanades
därför parken, sedan Stockholm 1869 fått egen
stadsträdgårdsmästare. Drottning Kristina hade anlagt åtta alléer som radiellt löpte
ut från centrum. Av dessa behölls de tre, som alltjämt möts vid
Linnéstatyn. På ytorna mellan dem skapades ett slags engelsk
landskapspark, sådan anläggningen än i dag ter sig, och den
övergick till att bli en typisk flanörpark, varmed också följde att
de tidigare besökarna drog sig uppåt Tyskbagarbergen eller
Eriksbergshöjderna. En bit in på 1900-talet blev också dessa
områden bebyggda, och turen kom nu till Lill-Jansskogen att
tjänstgöra som en folkligare tillflyktsort. Den fortsatta
utvecklingen medförde att Östermalm inte längre är en så fin och
förnäm stadsdel, och flanerar gör man ju inte längre, varken här
eller någon annanstans. Humlegården var därför ett slag på
tjugotalet rätt folktom. För några år sedan anlade staden
emellertid några nya lekplatser i parken och dessa är i dag till
bristningsgränsen fyllda av barn.

Tillkomsten av lekplatserna rönte motstånd. Man hade på sina
håll den uppfattningen, att Humlegården var de äldre
stockholmarnas park. Barnen hade ingenting där att göra. Nu är barnen
där. Visserligen har nativiteten ökat under de senare åren men
knappast i en utsträckning, som svarar mot den väldiga
ökningen av barnantalet i Humlegården.

Varifrån har då alla barnen kommit? Jo, från lekplatserna på
gatorna och bakgårdarna. Att Östermalm trots Humlegården,
Norra Djurgården och Ladugårdsgärde fortfarande är en av de
på parklekplatser mest fattiga stadsdelarna framgår tydligt av en
episod som denna: På en av de mest kyffiga gårdarna vid en
undangömd gata hade till några i huset boendes förargelse en hög
med gatsten legat kvar alltför länge, tyckte man. Hyresvärden tog
bort högen, till påtaglig och djup sorg för traktens barn.
Stenhögen liade varit deras kära lekplats. De hade byggt borgar och lagt

245

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free