- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
248

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Blom: Kampen mot stenstaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Holger Blom

mindre betydelse. Den ena handen vet ej vad den andra gör! Det
angelägnaste friluftsproblemet är utom all fråga att bereda de
hårt trängda stadsborna lätt tillgängliga vistelseorter i det fria.

Just nu ser det emellertid mera hoppfullt ut för den ännu
återstående delen av Gärdet. Ett avtal har träffats mellan Kronan och
staden att den senare skall förfoga över området under tillsvidare
femtio år med villkor att någon ytterligare bebyggelse ej sker.

Ända sedan tredje Gustavs dagar har Haga och Djurgården
varit kära utflyktsmål för stockholmarna, som i tusental sökt sig
dit under den varma årstiden och i vår tid även på vintern, då
terrängen vimlar av skidåkande av alla åldrar.

Den första plats som staden Stockholm avsiktligt lät
iordningställa till offentlig park var Strömparterren. Det skedde år 1832.
Här var tidigare ett skräpigt område, och säkerligen var
rekreationssynpunkterna underordnade, när man fann behov av att
ordna området. Utomlands hade man börjat med
parkanläggningar i städerna, och en önskan att följa med sin tid ligger det
otvivelaktigt i anläggandet både av Strömparterren och många
andra av de parker, som kom till stånd senare under
1800-talet. Till kronprinsessans ära kallades anläggningen
Josefine-lund, och ännu en bra bit in på vårt sekel var Strömparterren
samlingsplats för stadens förmögnare skikt. Mat och dryck,
kanske främst det sistnämnda, var väl närmaste anledningen. I de
stora valven under Norrbro inrymdes nämligen serverings- och
kabaretlokaler. Först för cirka tio år sedan utdömdes dessa
såsom hälsovådliga, och utanför ligger nu en luftig lunchrestaurang
under sommaren.

Industrialismen drog med sig en förr aldrig skådad expansion
av Stockholm. På några årtionden fylldes de centrala
stadsdelarna med stenhus vid stenhus i det rätvinkligt monotona
gatu-systemet. Husen hade praktfasader mot gatorna medan
frånsidorna utgjordes av osunda bakgårdar. Hyreskvarteren rullade ut
över förut obebyggda områden, och det såg ut som om knappast
något skulle kunna hejda dem. Jo, någon enstaka gång var det
de nyss omtalade bergknallarna, som det blev för dyrt att spränga
bort och som man gjorde till parker.

Förutom de gröna fläckar som hittills omtalats ägde och äger
naturligtvis Stockholm liksom alla våra städer sina kyrkogårdar,
de för begravning mer eller mindre nyttjade områdena kring
församlingarnas kyrkor. För många stadsbor har nog dessa oaser

248

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free