Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Blom: Kampen mot stenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Blom
planterat utrymme, som ger solen friare möjlighet att tränga in.
Den förortsbebyggelse som omkring sekelskiftet började komma
till stånd utanför stockholmstullarna var samma andas barn
beträffande baksidor och kyffiga gårdar som den inre stadens.
Ofta blev dock inte alla husen i ett kvarter uppförda utan i
långliga tider stod ett antal isolerade byggnader där med sina nakna
brandgavlar som enstaka tänder i en för övrigt tandlös mun.
Det fanns typiska exempel på denna slumartade bebyggelse i
alla ytterkanter av staden och där utanför: Gröndal, Hagalund,
Lilla Essingen, yttre Kungsholmen m. 11. Först på senare år har de
sista av dessa stadsplanekonstens styvbax-n försvunnit.
En bit in på detta sekel fick idén om trädgårdsstaden vind i
seglen. De nyinkorporerade områdena avsattes för
trädgårdsstadsbebyggelse efter utländska mönster, varmed menades
friliggande bostadsbebyggelse företrädesvis bestående av
enfa-miljsvillor. Byggnaderna omgavs av planterade tomter belägna
vid alléförsedda gator. Relativt livlig var denna
byggnadsverksamhet före förra världskriget särskilt i Enskede och i Bromma.
Efter en paus under förra världskriget satte villabebyggelsen,
särskilt enligt småstugeprincipen, full fart på 1920-talet. Stora
delar av Enskede och större delen av Bromma har varit
full-byggda som trädgårdsstäder sedan mitten av trettiotalet. Det är
idylliska villasamhällen omväxlande med mera stereotypt
hopsamlade kolonner av »småstugor», vilket dock allt, när grönskan
väl vuxit upp, sammansmälter till något mycket tilltalande och
trivsamt. Parkernas antal och storlek i dessa grönskande
villastäder var naturligtvis inte särskilt överväldigande, men ännu fanns
relativt stora obebyggda naturområden mellan
bebyggelsepar-tierna, där barnen kunde rumstera och de vuxna finna mål för
sina utflykter.
I början av trettiotalet begynte emellertid stadens folkmängd
att öka så starkt, företrädesvis genom inflyttning, att
bostadsbristen blev ett hotande problem. Då inre staden redan var i det
närmaste fullbyggd kastade man sina ögon på förorterna och
satte där igång en hyreshusbebyggelse, som tidigare knappast
var förutsedd. Först hade man den uppfattningen att de nya
hyreshusområdena borde vara belägna så nära inre staden som
möjligt. De tidigare här fria markerna proppades därför igen
tämligen effektivt med denna bebyggelse; exempel har man i
Traneberg, Hammarby och Johanneshov.
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
