- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
282

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Berg: Vår »djurteater» vid Maraviken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bengt Berg:

VÅR »DJURTEATER» VID
MARAVIKEN

1 uristföreningens ledning har en beundransvärd förmåga att
med älskvärda argument få en motsträvig att göra det han inte
vill. Ty egentligen ville jag inte skriva något alls i årsskriften om
den landets största teater vi ha tänkt ut nere vid Maraviken i
Blekinge — förrän den i nåder fått lov att bli färdig och invigd med
inbjudna skaror på granitparketten trettio meter över havet, där
tusen åskådare en sommardag i ro skola kunna betrakta våra
flockar av olika hjortar, vildfår, vildsvin och andra fyrbenta
filmstjärnor, de par hundra tvåbenta vildgässen icke att förglömma,
på en scen om 600 tunnland restaurerat Blekingelandskap med
konturen av det härliga Skåne som yttersta kuliss i fjärran.

Men när den allsmäktige STF-sekreteraren ser på sommarens
bildskörd av sköna vilddjur i sällskap med förnöjda
semesterfirare, säger han att de måste strax in i årsskriften och att jag
måste skriva något till dem — helst ej alltför polemiskt.

Det sista är kanske lättare sagt än gjort. Ty även om jag inte
skreve en rad, så vore bilderna för sig själva stridbara argument
mot allt det rabalder och de fantasier, som spunnits ihop om
dessa djur och vårt förehavande med dem.

Bara bilden av kronhjortarna, som lugnt titta åt helt andra
håll än på sina nära beskådare, är ju ett ganska roligt argument
mot pratet om att man inte kan »släppa in några besökande,
som störa dessa djur».

Grågåsflocken, som brusar fram över vår sydsvenska ekskog,
är ju minst sagt oartig mot dem, som tala om att dessa
sydsvenska stamfåglar till vår sköna skånska Mårtensgås skulle ha
»flyttat upp till ödemarken och inte finnas nere i de folkrika
bygderna». Och bilden av vildsvinen, bland dem en stor vildgalt,
som ogenerat och i fullt solsken lockat en grupp fritidsungdom
till sällskap, är ju rena driften med förkunnelsen att »vild-

282

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free