- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
298

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Norrvi: Segelflygning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yngve Norrvi

jag mig aldrig uppskatta cykelns förtjänster innan jag råkade få
smak för långkörning med bil och de speciella turistupplevelser,
som äro förknippade med detta färdsätt.

Jag minns särskilt en mångmilafärd på fyra dagar runt södra
Sverige, som jag måste beteckna som en oförglömlig
turistupplevelse. Vi kunde färdas tillräckligt sakta för att njuta av
landskapens växlande skönhet. Vi kunde stanna, där vi ville, och prata
bort en minut med folk, som vi frågade om vägen — bara för att
lia något att fråga om, och vi färdades tillräckligt fort för att få en
absolut levande bild av den svenska geografi, som våra lärare en
gång i världen sökte levandegöra. Deras torra siffror och
rimmade ramsor om floder, som vi i vår barnslighet föreställde oss lika
torra som öknens sand, trodde vi kanske då bara var till för att
göra livet odrägligt för alla stackars skolbarn. Den snabba
förflyttningen med bil blev för oss den första påtagliga kontakten med
en ordentligt stor bit av vårt land. Inte bara med en ort, en gård,
en stad eller ett bergsparti. Det var en resa som gav perspektiv.

En flygtur i vanlig mening har svårt att ge detta. Det blir inte
den intima kontakten med naturen, som vandraren eller
cyklisten får, och inte heller den känsla av geografisk översikt som
bilturisten erfar.

Det nya perspektivet — detta att se landskapet uppifrån —
verkar första gången mycket förbluffande. Det stämmer inte med den
bild man på förhand försökt göra sig. Man har svårt att finna
sig till rätta redan medan man befinner sig över vad man trodde
vara kända trakter, och det dröjer inte länge förrän man är helt
desorienterad. Har man en karta till hands och en person —
exempelvis en söt flygvärdinna — som hela tiden håller en
orienterad om vad husgyttren där nere heter, om vad den blå plätten
— det vill säga sjön — har för namn, ja, då är det ganska
intressant till en början, men det blir lätt tröttsamt. Ju högre upp man
kommer, desto stelare, sterilare, ödsligare och enformigare blir
det, och hela nöjet inskränker sig lätt till att man konstaterar med
vilken rent av förkrossande hastighet man förflyttat sig över
kartan, där vägar och järnvägar blir tunna och betydelselösa
spindelvävstrådar, där sjöarna blir blåa fläckar utan djup eller liv, där
skogarna bara blir mörkare partier än de öppna fälten och där
städer och samhällen verkar löjligt obetydliga och sällsynt planlösa ...

Man har liksom förlorat greppet om tillvaron. Allt har blivit
platt och intetsägande. Och inte nog med det; trögheten och liv-

298

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free