- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
299

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Norrvi: Segelflygning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Segelflygning

lösheten tycks ha gripit inte bara landskapet där nere utan också
planet man sitter i. Är det inte som att hänga orörlig uppe i en blå
rymd? Om man anstränger sig, kan man kanske upptäcka att
landskapet där nere rör sig litet, litet grand under vingen. Men
det är myckel litet. Om man inte visste att hastigheten vore 300
eller 400, ja, kanske 500 kilometer i timmen, så skulle man vägra
att tro på någon rörelse överhuvud taget.

Flyger man bland ulliga cumulusmoln blir tavlan något
livligare. Molntrasorna kommer emot en med svindlande fart och far
förbi som oformliga andeväsen. Ligger de snällt ett stycke under
planet, tycker man att de liknar vita flocktäcken, som det skulle
vara skönt att hoppa ner i och gripa tag om och ruska i, hoppa
och vältra sig på, sträcka ut sig på i behaglig lättja och gunga
iväg utan att bry sig om vart det bär hän.

Kanske är himlen mulen. Då dröjer det inte lång stund efter
starten förrän piloten sticker in planets nos i något som snart
ingenting annat liknar än smutsgrå sörja, som gör kabinen
dunkel och inskränker vår synkrets till en eller ett par meter. Efter
en stund kommer vi ut i klarblå luft med strålande sol över oss
och gråvit ullmassa under oss, ett stelnat hav. Och vi vet inte var
vi är. Ingenting. Vi vet bara att vi om så eller så lång tid är
framme vid bestämmelseorten, att vi sitter bekvämt och skönt och
sparar massor a\ tid och slipper trängas med folk i
tågkorridorer och på perronger. Vi reser fort, vi reser bekvämt, men i
regel blir det inte fråga om annat än ett ytterst rationellt sätt att
förflytta sig.

Flyger vi på natten och är vädret klart och sikten god, så kan
man få uppleva något av ljusets kamp mot det onda mörkret. Små
svaga lampor i ensliga bondgårdar glimmar trösterikt mot oss ur
djupa skogars och ödsliga slätters massiva becknatt. De små
samhällenas pärlrader av gatlyktor bryter ensliga stigar ut i
mörkret. Neonskyltarna blir till skyddande lägereldar i en kompakt
djungel av kolsvart natt. Men mot synranden flammar svagt en
gul låga som blir större och större. Det är storstadens miljoner
ljuspunkter som går till samfälld attack mot natten och lockar
oss till sig. Och när vår fågel brummar fram över den, tar den
emot oss med kaskader av ljus. En upplyst storstad från luften
är det säregnaste, det grannaste, det mest fantasieggande som
kan upplevas. Det är att se in i sagornas skattkammare. Det är
att låta sig bländas och tjusas av ett jättesmyckes gnistrande

299

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free