Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Norrvi: Segelflygning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Segelflygning
totala längd. Har man tillgång till fältbanor med exempelvis
enkilome-ters längd, så får man alltså normalt en höjd av ungefär 300 meter.
Metoden användes såväl vid utbildning som vid prestationsflygningar.
Slutligen har man den så kallade flygstarten, det vill säga
segelflygplanet bogseras upp till önskad höjd med motorflygplan. Denna metod
fordrar större träning av segelflygaren och användes inte förrän han är
i det närmaste färdigutbildad.
En del andra startmetoder har försökts, dock utan någon större
framgång. Det är möjligt att raketstarten kan komma att bli praktiskt
användbar i en framtid, för närvarande befinner den sig dock endast på
experimentstadiet.
Utbildningen av segelflygare sker i Sverige vid ett 40-tal glid- och
segelflygskolor, som drivs av ideellt arbetande flygklubbar anslutna till
Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK). Vid Ålleberg i Västergötland
driver KSAK dessutom den nyss nämnda segelflygskolan, etablerad 1941.
Att segelflyga är en sport som sätter utövarens alla sinnen och
egenskaper på prov. Det fordras fysisk men framför allt psykisk
spänst för att goda resultat skall kunna nås. En segelflygare skall
inte bara vara en skicklig flygare (ett segelflygplan manövreras på
samma sätt som ett motorflygplan), han skall också vara snabb i
beslut och handling. Han måste känna flygningens och
meteorologiens lagar, och han måste vara en god iakttagare. Han skall
kunna ta risker, men han får aldrig vara dumdristig. Han måste
med andra ord ha ett väl utvecklat flygsinne i detta ords
vidsträcktaste betydelse. Detta flygsinne får han — om han har
förutsättningarna — under utbildningen, som helt är lagd på
självverksamhet.
Att segelflyga är liksom att segla att ta en dust med naturen.
Det är att ta ut något av dess väldiga krafter.
Vilken härlig känsla är det inte att endast med vindars och
vingars hjälp sväva fri över en jord som blir vackrare och
skönare ju flera tillfällen man får att se den med fåglarnas ögon.
Örnen, höken, vråken och fiskmåsen har segelflugit sedan
tidernas begynnelse. Instinktivt utan att veta hur och varför har de
stigit till stora höjder i snäva spiraler genom termikblåsorna och
burits över sjöar och sjumilaskogar på kallfronternas mäktiga
ryggar. De har flugit hang för sitt höga nöjes skull över kullar
och fjäll, de har utvecklat sitt segelflygkunnande till en nästan
ofattbar lättja. Från västkust till östkust har de låtit sig bäras av
vindarna, knappast utan att behöva ta ett enda vingslag. Från
Norrlands fjäll till Skånes slätter har de färdats snabbt och säkert
utan att behöva göra mer än att spänna ut vingarna och låta
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
