- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
321

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Thaning: Tretton mårkor. Höstpaddling i Rogenområdet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tretton markor

omåttligt komiska ut: trickfotograferade slapstickfigurer ivrigt
paddlande sig fram över havet utan båt.

Men vinden friskade i och sopade ihop dimmorna till bankar
som rullade framför och bakom oss, steg och sjönk som ridåer,
mellan vilka vi stundom kunde skymta den solgnistrande
nysnön på Gröthågnas topp. Så tittade solen fram, och dimmorna
smälte för dess värme, tills bara några trasor hängde kvar i
grantopparna. Och vi krängde av oss tröjorna och skinnjackorna
och styrde in i en lugn vik under Bustvålen för att äta frukost.

Och medan Gunnar, Henning ocli jag klättrade uppför fjället
upp mot en blå himmel, fick Eva och Uno, ingenjören, äntligen
den vila efter maten de högljutt krävt efter varje mål så länge
färden räckt. Jag erkänner villigt, att jag dittills vid varje
tillfälle med utvecklande av all den retorik jag är mäktig understött
deras strävanden, men i dag var jag den som ivrigt svalde
tuggorna och skållade gommen på kaffet under ljudligt tjat på de
övriga att raska på, så vi kom upp på fjället någon gång. Vi
halkade på renmossan och kryssade mellan stenblocken över den
glesa tallheden och sneddade över ett gammalt lavinsår i
björkskogen. Uppe på kala fjället strövade en liten renhjord omkring
och njöt av utsikten medan den mörkliårade stortjuren utmanande
sänkte hornen mot oss, samtidigt som han höll ett vaksamt öga på
småtjurarna i eftertruppen.

Ju högre vi kom, dess mer fantastiskt tedde sig landskapet.
Nedanför oss låg Rogen, blänkande i motljuset som ett fat
av-gammalt tenn, och vi anade Bredåsjöns och Våndsjöns vatten
som vita strimmor ovanför varandra mellan fjällvålarna. I väster
kunde vi urskilja vattenblänket i Röas dalgång ända tills det
förlorade sig i oändligheten mot fjällen på andra sidan Fæmund.
Skedbrofjället låg nära i norr, mjukt, men fårat på ytan av
otaliga raviner. Som en gammal trött elefant låg det där med
gvttje-llagorna torkande på den rynkiga huden. Och sällsamt var det
att skåda ut över småsjöarna i öster. Det var som en skärgård
bland fjällen, ett land av planlöst virrvarr.

Jag kunde tänka mig Vår Herre komma gående här för mycket
länge sedan med en säck på ryggen, där han förvarade allt som
behövdes för att bygga de olika landskapen: fjäll och skog, jord
och sten. Och så hade han en spann med vatten i handen. Men
det var dålig kvalitet på säcken, för när Vår Herre hävde ner
den i backen för att pusta en stund, då sprack den sönder och i

321

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free