Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag Hammarskjöld: Kring fyra lägerplatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dag Hammarskjöld:
KRING FYRA LÄGERPLATSER
JU et hände ingenting märkvärdigt på turen. Och vi gjorde
ingenting som är värt att berätta. Men jag skulle önska, att jag
verkligen kunde skildra, hur ljuset under de dagar vi strövade österut
ned genom Sarek spelade på sitt väldiga instrument av
klippkammar och isvidder, branter och dalstråk.
Då vi på kvällen kom tillbaka till vårt läger i övre Sarvesvagge,
hade solen redan gått ned. Gräset på vallen mot bäcken från
Ritajökeln, där tältet stod någon kilometer under jökelbrämet, var
daggvått och dess grönska hade i den bleka kvällsdagern
dämpats mot grått. I morgonsolen utanför tältet, där vi legat med
utsikt nedöver det vida dalsvepet, hade smörblommorna i det låga
motljuset tecknat ett mönster i guld mot de mörka branterna i
skuggan på andra sidan dalbottnen. Nu hade också de förlorat sin
färg. Och gentianan, vars blommor i solskenet lyst med den
mättade blåa ton som en vårhimmel får när den står emot snö, hade
för länge sedan slutit kalkarna.
Men dagens färgspel hade följts av sensommarkvällens. Över
den södra dalsidan reste sig ett par mil bort Pårtes kammar svarta
ur jöklarnas döda vithet under en himmel djupnande i violett, mot
vilken de första lavgrå nattmolnen redan förtätades kring Palkats
och Saitaris spetsar. Och i nordväst öppnade Neitarepvagges
väldiga, rena hyperbel en port in mot en bottenlös rymd, där ljuset
ännu spelade
som när tusen färger leka
i den skenbart färglöst bleka
diamantens sten.
Det var genom Neitareppasset vi kvällen förut kommit ned till
Sarvesvagge från Alkajaure. Byar av snöblandat regn hade från
väster drivit in i Alkavagge. Men när vi nådde upp mot
passhöjden, där isranunkeln i gamla snölägen blänkt vit mot den
vattendränkta smältjordens kolstybbssvärta, hade ett marsrött solned-
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
