Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag Hammarskjöld: Kring fyra lägerplatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring fyra lägerplatser
sökt oss in över Ritajökeln. När vi nått vattendelaren mot
Aka-jökeln, hade tunga molnbankar drivit in från Atlanten. Och
medan vi tagit oss upp på Ritanjunjestjåkko genom blockmark och
över långa drivor, där nysnö givit gott fotfäste, hade Sadelberget
och Kanalberget norr om oss legat i en skugga med åskdunklets
hotfulla ljusspel. I den dagern hade de branta, mullbruna
fjällsidorna med metallhårda skuggor i de djupa erosionsfårorna
vänt sig mot oss som mörka vittnen från jordens urtid. Det är i
sådana stunder man något ögonblick kan ana skräcken för fjället
som ett levande väsen och fatta sägnerna om den sovande jätten,
som en gång skall vakna och skaka av sig allt otyg som under
sömnen samlats på hans väldiga kropp.
Men molnen hade på nytt drivit undan. På toppen av det
from-sinta, rundkulliga Ritanjunjestjåkko hade fjällkedjornas
vågmönster legat framför oss i blått sommardis. Och senare, när vi
gått ned över Akajökeln och högt uppe i sydbranten svängt in i
Sarvesvagge igen, hade det svepande ljuset från
eftermiddagssolen fyllt dalen under oss. Det hade fångats av toltan,
stormhatten och angelikan, som stått i blom i ravinerna, där vår väg korsat
bäckarna från de höga snölägena i kalfjället. Och det hade spelat
över Skaites branta kägla i sydöst, som oförmedlat brutit
dalsidans långa horisontaler och över den varmt guldgröna
gräsvallen på andra sidan Akajokk slungat sitt krön mot himlen.
Hela dagen hade bäckbruset följt oss, men först när mörkret
tätnade steg dess melodi i sin fulla kraft. Mot bakgrunden av
Sarvesjokks jämna brus nere i dalen lyfte sig jökelbäckens
hårdare stämma, genom vilken man anade den ljusa klangen från
de tusen rännilarna uppe i uren.
Några rader från Knud Rasmussens översättningar av
grönländsk diktning ringer i öronen.
23. STF 47.
333
O, Sommervarme,
der bølger over Landet!
Ikke et Vindpust,
ikke en Sky —
og mellem Bjergene
de bejtende Rener,
de kcere Vildrener
i det blaalige Fjerne.
»Ikke et Vindpust, ikke en Sky —.» Solen bränner. Fjällen i
väster kring övre Sarvesvagge, där vi tältade våra första nätter i
dalen, står immigt druvblå. På brinkarna längs jokken lyser Epi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
