Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag Hammarskjöld: Kring fyra lägerplatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring fyra lägerplatser
lobiums höga blomspiror med en röd nyans, som i det starka
ljuset går mot purpur. Bland bestånden nedanför tältet fladdrar
en ensam gräsfjäril. Bäckbruset, som tidigare glittrat som ljuset
i vattensuget kring stenarna, stiger och faller sövande. Det är
middag. Luften dallrar över marken, fylld av den rena, kryddstarka
doften från en och dvärgbjörk och myrmark.
Tältet står i kråkriset på en grusbank över Lullihajokk.
Bäcken har sina källor i isen under fjällkammen i söder. Vi skall
följa den i kväll upp till det höga passet in mot Pårte. Under långa
snöbryggor söker den sig ned mot Sarvesvagge, och när den
bryter fram till det öppna landet, är vattnet kristallklart och fritt
från siam. I skuggan under ett par block i strömmen, där öringen
står och sover, darrar det i djupet med den glasigt gröna tonen
från böjningsytorna i de stora forsarna. När vi hoppari, sköljer
det över oss mjukt och friskt utan den kärva kylan hos jökelvatten.
Lullihajokk förenar sig med Sarvesjokk just där Sarvesvagge
i en väldig båge böjer av mot norr för att förena sig med
Rapadalen strax nedanför Telma och Låddepakte. Från vår tältplats
ser vi Sarvesvagge i hela dess sträckning från dalporten mot
vidderna i väster, förbi Ritanjunjestjåkko och ned till Rapaselet.
Blicken glider över björk- och videskogarna i det breda bäcken
där dalarna mötas, björnarnas »rätta huvudstad» och hjärtat av
Sarek. Ögat vilar på det mjuka linjespelet i fjällen kring Stuorra
Skårkas. Och vi dagdrömmer om turer in över Pelloreppes
branter, som bildar dalgränsen i öster.
Tolv timmar senare. Det är stjärnklart och en kvardröjande
ljusning i norr reflekteras mot Pårtejökelns isbarriär och de små
gö-larna i moränmarken, där vi i dunklet letar oss fram bland
blocken för att finna en tältplats. Vi stannar rätt nära jökelporten
på en liten kulle, där ett tunt lager grus och torv ger hjälpliga
fästen.
Natten står lika fuktglänsande klar som i snösmältningstiden i
slättlandet. Och luften bär samma kyliga lukt av snövatten och
tinande jord. Men medan förvårsnatten i minnet fylles av det
vaknande livets tusen ljud, är tystnaden bakom bäckbruset här
fullkomlig. Det är en värld som stillnar mot höst och vinter innan
den ännu lämnat den tidiga vårens bleka nytändning.
Landet lyfter sig från sydost, där blicken når ut över de vida
hedarna nedanför fjällkedjan. Över Pårtes höga jökelhorisont
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
