- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
336

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag Hammarskjöld: Kring fyra lägerplatser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dag Hammarskjöld,

i väst står Palkats dubbeltoppar i ren och mörk silhuett mot
natthimlen som ensamma nunatakker i den smältande
inlandsisen. När dunklet tätnar, samlar jökelns blåskimrande massa allt
ljus som ännu dröjer kvar i landskapet.

Natten blev kort. När vi efter tidigt uppbrott kommer fram
till isranden, lyser solen in i den breda jökelport, ur vilken
Kåtokjokk bryter fram. Det yttersta valvet har rasat, och på de
kraftiga isblockens skrovliga, uppsmälta yta kan man ta sig in
mot tunneln under jökeln. Från det gröna, välvda taket droppar
klart smältvatten ned i jokken, jökelns sista bidrag till den strida
vattenmassa som mjölkig och fradgande, med en färg mellan
grått och gult över den flacka stengrunden forsar bort mot
Rapa-deltats slambankar och Laitaures vita vattenspegel.

Bara några hundra meter därifrån rastar vi senare i
eftermiddagssolen vid en annan bäck. Varifrån den kommer är svårt att
förstå. Trots närheten till jökeln är den alldeles klar. Kanske
bryter den fram som en kallkälla någonstans uppe i bergssidan.
Den flyter smidig över en bädd av tjock mossa, friskt djupgrön
med skiftningar i brunt. När moln ett ögonblick går för solen,
»vändes vattnet i blod»: genom något optiskt fenomen rinner
bäcken fram under brinken av pärlgrå sand som ljust rött vin med
metalliska skiftningar i ytan, där denna buktas av strömmen.

Några häftiga vindstötar rycker i tältstagen. Efteråt stillhet. Så
kommer regnet. En prassling i riset, ett svagt rassel mot soltältets
spända duk. Och snart ett häftigt smattrande som hindrar all
ytterligare sömn. En blick ut genom tältdörren ger anledning alt
räkna med dagsregn. Låga, tunga moln driver in från väster och
täcker himlen ända till den östra horisonten någonstans bortom
Saggat. Och det har blivit kallt, bittert kallt.

Turen är slut och vi skall ned i dag till Kvikkjokk. Vår sista
natt har vi legat på sluttningen av Unna Järta mot sjölandet på
Pårekslätten. Vi är vid ett av de stora flyttningsstråken, och
höst-rajden kan när som helst komma åter. Men ännu är det
tydligen öde i vistena nere vid Pårek. Inga rökar, intet hundskall
— bara några färska spår av klövar och pjäxor på renstigarna
mot söder.

Gårdagen hade varit grann, men en oro i luften hade varslat
om att sommarvädret drog mot sitt slut. När vi tvärade den halva
milen från isbrämet in till Palkats fot, hade jökeln visserligen

336

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free