- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
347

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag Hammarskjöld: Kring fyra lägerplatser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kring fyra lägerplatser

vi kommer ner? Eller till pälsjägarnas kanadensiska ödemarker
där kanoten smyger sig in till strandbrädden, medan grenar
knäckas inne i skogen när björnen söker sig ned för att dricka?

Vi badar på en udde, där Cornus suecica’s bär brinner röda i
strandkanten mot de gråa blocken. En hök hänger i luften över
andra stranden. Inne i en vik lockar en sjöfågel. Efter ett gällt
varningsrop tystnar den plötsligt, sedan något ljud från oss nått
fram över vattnet. Svaga vågor slår någon gång med ett lågt
metalliskt klingande mot strandstenarna. Vi är gäster i en värld,
där man sänker rösten för att icke störa.

Vid samma tid dagen förut låg vi i solgasset på toppen av
Palkat —

I väster lyser Sulitelmas jöklar, och bortom de stora sjöarna
blånar fjälltopparna nere vid Atlantkusten. Blicken sveper
därifrån mot norr över Luottolakos sterila högplatå och fjällen kring
Ryggåsberget upp till Blåmansisens vita massa. Den fångar Akka
och hela huvudkedjan i Sarek, där växlingen av jöklar och
kammar flätar sitt arktiska mönster, når Sälka och Kebnes långa rygg,
tar in det oväntade, nästan exotiska perspektivet över
Lulliha-tjåkkos, Pelloreppes och Äparmassivets nätverk av nakna
kammar och vilar ut över vidderna långt bort mot sammanilödet av
Stora och Lilla Luleälv. Vår väg genom Sarek denna
augustivecka ligger kartlagd under oss — en liten båge genom de
närmaste dalarna — från Neitarepvagge i nordväst ner till de
trakter där Stuor Tata och Saggat blänker över sadeln mellan
Pårek-tjåkko och Pårtetjåkko.

En tur som denna är alltid något oavslutat. Den ropar efter en
fortsättning. När en sådan förvägras oss är det som vi någon
gång försöker att övervinna tiden och glömskan genom att binda
vad vi mött i ord — som brister under trycket. Jag är
medveten om att vad jag här berättat knappast når eller förstås av
andra än dem som en gång upplevt något av detsamma. Men det
är för dem — och mig själv — som jag skrivit.

347

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free