- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
357

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Vårvinterresa till Nordingrå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vårvinterresa till Nordingrå

ningar såsom i fjällen. Varje berg i Nordingrå är ett fristående
element i naturen, som bildar sin egen typiska silhuettlinje i
landskapet, än förtrollande mjuk, än beklämmande dyster, än stolt
och majestätisk, men alltid originell.

I ett huj passerar vi förbi Näsänget, och redan klockan tio
bromsar bilen in framför fiskebodarna nere i Bönhamn. Nu
längtar jag efter frisk luft, hugger tag i mina skidor och ger mig ut på
isen i solgasset. Då jag rundar udden utanför den lilla hamnen,
öppnar sig ett gatt mot havet i söder. Det flankeras utåt av
Högbonden och Höglasmen, som skyddar kusten mot den öppna
sjöns anlopp. Det är inte mer än ett par kilometer ut till
Högbonden och dem avverkar jag i snabb takt. Himlen förmörkas en
aning av tusentals skrikande måsar och tärnor, som kretsar över
Höglasmen, där de har ett av sina favorittillhåll. Jag stannar
först på utsidan av Högbonden. Nerifrån isen är den höga ön
onekligen imponerande. Överst, till synes på ett ointagligt
klippfäste, står den stora fyren, Sveriges högst belägna havsfyr.

Jag spanar efter en svag punkt i den stupande klippväggen och
skidar in bakom ett torn av granit. Här öppnar sig en stor grotta
med en smal, öppen springa i »taket». Grottan leder omkring
tjugofem meter inåt; därinne i mörkret tar jag av mig skidorna
och börjar klättra uppåt på goda fästen. Det ser mycket brant ut,
men vägen ger sig så småningom själv, och snart står jag uppe
vid fyren och beundrar utsikten. Hitupp kommer man lättare
från öns insida, men terrängen är ändå så brant, att en stor
linbana anlagts för transport av tyngre gods. Intill fyren, djärvt
placerad alldeles på randen av avgrunden mot söder, står det
röda fyrmästarhuset, den luftigaste boning man gärna kan tänka
sig, och vaktar över is och hav. Blicken stannar vid en punkt
ute på isen halvannan kilometer söderut, tillsynes vid
Gullgrun-det. Därute ligger en egendomlig pyramidliknande anhopning
av stora isblock, som väcker mitt intresse.

Med en smula försiktighet praktiserar jag mig ned till skidorna
och sätter kurs på Gullgrundet. Solen bränner kraftigt i ansiktet
och reflexerna från isen bländar. Luften står nästan orörlig,
dallrande av värme, och det glittrande öppna vattnet kluckar
vän-skapsfullt mot iskanten. Med alla sinnen kan man förnimma, att
våren står för dörren.

Bränningarna vid Gullgrundet är fullständigt dolda av en
väldig hög av upptornade isblock, som samlats här, då vinden gått

357

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free