- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
358

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Vårvinterresa till Nordingrå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunnar Santesso?i

mot land. Isberget är minst tjugo meter långt och mäter sex till
åtta meter i höjd. En fiskare och hans unge son, som står och
drar upp nät ett stycke därifrån, gör ett uppehåll i sitt arbete och
kisar med händerna över ögonen mot de blågröna ismassorna.
Fiskaren berättar stolt, att han just fått upp 77 kilo torsk på nät.
På min något lekmannamässiga och en aning naiva fråga, hur det
går till att få fisk på nät utan båt, pekar han på en ungefär
femton meter lång träribba, och förklarar, att man helt enkelt hugger
upp två stora vakar så där en fjorton, femton meter från varandra
och skjuter ribban med nätet fastgjort i ena ändan under isen
från den ena vaken till den andra.

Vi står och samtalar enkelt och naturligt, som om vi hade känt
varandra i många år. Det är ofta lätt att få kontakt med
människor, som lever nära naturen, men kanske särskilt lätt med det
öppna och kloka folket häruppe vid Nordingråkusten. Det sägs,
att en Nordingråbo, som flyttar ut i världen, alltid slår sig fram,
och jag är villig att tro det.

Bunden av sydligare breddgraders mera konventionella vanor
nämner jag till slut mitt namn och blir inte alls överraskad, då
jag får höra att fiskaren heter Nordlander. I den här delen av
Nordingrå heter nästan alla människor antingen Nordlander eller
Sjölander eller — som i Mjällom — Melinder. Sonnamnen är
däremot ovanliga.

En sak, som fångar vår uppmärksamhet, är den stora hög
avhuggna torskhuvuden, ännu fuktiga av saltvatten, som ligger
bredvid vaken. Gälmusklerna befinner sig i oavbruten rytmisk
verksamhet, det gör onekligen ett makabert intryck att se alla
dessa lösa huvuden ligga och andas efter döden. Innanför
gälarna i varje huvud blänker ett litet purpurfärgat hjärta, som
timme efter timme fortsätter att slå sina regelbundna slag, utan
avbrott, en symbol för livets princip. De mysterier, som döljer
sig bakom detta exempel på naturens automatism, mer
utpräglad, ju längre ner vi kommer i djurserien, inbjuder oss till
filosofiska funderingar över tillvarons förgänglighet. Men runt
omkring oss går livet vidare. En liten skrikande tärna jagar en
trut på flykten vid Gullgrundet, och två ejdrar sträcker ut från
iskanten mot solen och våren.

I Bönhamn står bilen och väntar. Nästan två och en halv
timme har jag varit borta, och det är hög tid att fara tillbaka till
Körningsgården för lunch. Vi passerar Näsänget, och i omvänd

358

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free