- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
363

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Vårvinterresa till Nordingrå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vårvinterresa till Nordingrå

åt en grann utsikt över Mälands by, som klättrat högt upp på
sluttningarna under Dalsberget. Vid Jernsta lämnar jag vägen och
skidar upp i en bäckravin mot väster igen. Vattendraget leder
mig snart till sjön 81, en öde tjärn inne i storskogen, där den stora
tystnaden råder. Därifrån har man en lång, härlig backe ända
ner till Jernstasjön, som ligger nära havets nivå. Det har blivit
kyligare, och i utmärkt före fräser jag utför. Det är onekligen
rätt lustigt att på detta behändiga sätt förflytta sig mellan
isbe-lagda sjöar, belägna på så olika plan i landskapet.

Från Jernstasjön är det inte många minuters färd till
Vågsfjärden, och så är min sjusjöarsfärd tillända.

Nästa dag, den 24 mars, råder samma vackra väder. Jag kan
inte upptäcka den svagaste vindpust, och de stolta granarna i
skogsbrynet står raka och orörliga, pudrade med gnistrande
snökristaller. I dag skall jag från krönet av Dalsberget blicka ut över
Ångermanland.

Själva bestigningen av Dalsberget är ej förenad med några
vanskligheter, ej ens från den mot Nordingrå vettande branta
sidan. Med skidornas hjälp är man på en kort stund framme vid
Hållsjön och från dess södra ände följer man vägen omedelbart
söder om byn Mäland och åker vidare rakt mot skogsbrynet vid
Dalsbergets fot. Där börjar en av Svenska turistföreningen märkt
skogsstig, som leder till toppen.

Utan svårighet hittar jag den första av ålder något skamfilade
vägvisaren. Stigen för i en brant serpentin upp till en ravin under
den högsta toppen. En och en halv timme efter starten från
Kör-ningsgården står jag däruppe.

Det råder helgfrid över det soliga landskapet. Från den punkt
där jag befinner mig kan jag följa Ångermanälvens dalgång från
mynningen i havet upp till Bollstafjärden. Små rökskyar stiger
upp från Kramfors och industrierna i dess närhet. Bortom det
konformade Lövviksberget ser man den ena bergsryggen efter den
andra mot öster. De bilda silhuetter mot himlen, som sjunker
ner och försvinner i havet. Och från den vita oändligheten därute
skjuter Gaviksfjärden som en liten pittoresk norsk fjord in bland
bergen — rakt mot Nordingrås hjärta.

Mitt ute i havsgattet ligger den öde Germundsön, från vilken
Ludvig Nordström hämtat stoffet till en mustig norrländsk
jakthistoria; man kan läsa den i STF:s årsskrift 1910. Blicken vand-

363

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free