Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Gunnar Ullenius: Ett nytt Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius:
ETT NYTT SVERIGE
Till Skåne skall man komma i försommaraftonen. Uppifrån
skogen färdas man sakta ned mot de blådisiga slätterna i dalande
västersol, som ligger ut över Göingeskogarnas tallspiror. Man
skymtar, anar och känner landet nedanför skogen som en dragande
makt av oupptäckta och outtömliga rikedomar.
Grindstolparna till Skåne är inte placerade på
landskapsgränsen vid de tallkransade Köphults- och Kraxasjöarna. De möter
redan långt uppe i Småland, strax söder om Ljungby. Det är det
skånska allmogehemmets långa, fönsterglada envåningslängor,
häruppe timrade, brädfodrade och målade, inte i Falu rödfärg — den
möter först längre ned mot gränsen och i Göingebygden — utan i
industrisamhällenas muntra villakulörer, grönt, gräddgult och
vitt. Ingenting har varit så statiskt som detta skånska hem. Det står
kvar efter 1800-talets våldsamma, omskapande ragnarök i det
svenska medeltidssamhället, efter enskiftets ofantliga jordskred
och den därpå följande jordbruksrationaliseringens nivellerande
jätteklösharv.
Det är märkvärdigt. Ibland förmår till och med en museimonter
uttrycka saften och kvintessensen av ett tidsavsnitt. Som nu denna
idag i Malmö. Det är söndag. Vårsöndagslugn och ett oändligt blitt
solsken över det späda gräset i parkerna och den ensamma gröna
ekan i Vallgravens anktama kanalvatten. I fågelsången under en
skummjölksblå himmel vandrar helgdagsklädda malmöiter
familjevis upp till slottets sammanbragta skånska gammalvärld. Där, i
stillheten, sprakar det plötsligen löst bakom glas och eklister, av
levande färg, av pösig bonderikedom och prakt. Där står brudarna
och gammelmororna från Ljunit, från Oxie och Skytt, från
Vemmenhög och Färs. De står tätt som en provråg på Alnarp, så att
deras koncentrerade rikedom svallar upp omkring en, ja nästan
begraver en i sin tyngd och styrka. Där, i silvermaljornas och
strig-lakorsens glitter mot finaste högröda kläde, mot bröststyckenas
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
