Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Gunnar Ullenius: Ett nytt Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
pärl- och silkebroderier, silver- och guldgaloner, där flammar
ännu det gamla bondeskånes färgmättade 1800-tal som en
kvardröjande, praktfull aftonrodnad. Och man förstår. Här har det
uttjänta och avlagda jordbrukssamhällets nordiska Gösen en av
sina gravskattkammare, till innehållet på sitt sätt fullt jämförbar
med de i den bibliska motsvarigheten uppdagade.
Mig gläder minnet, som jör tanken breder
de rika skatter ut det har i vård
ifrån min barndoms glada tid, och eder,
min barndoms trogna vänner jag nu beder:
lustvandra med mig i dess rosengård.
Ja, vem vill inte lustvandra med Nicolovius i de sydskånska
minnenas rosengård? En älskvärdare och finare ciceron i det
begynnande 1800-talets då ännu upprättstående, urgamla
slättbysamhälle finns inte. Man håller ömt om hans lilla bok med
tryckåret 1847, »Folklivet i Skytts härad vid början av 1800 talet», där
man står mitt ute i det mjukt åsböljande slättlandet ovanför
Trelleborg och det djupblå Östersjöhavet. Själv vilar Nils Lovén sedan
1858 vid sockenkyrkan i Äspö, där han var kyrkoherde och prost
efter tidigare tjänst i Nils Holgerssons hembygd, Östra och Västra
Vemmenhögs församlingar.
Det vill verkligen till att kunna se Nicolovius halmlurviga,
oskiftade skånska byar för sitt inre öga bakom de nutida utmanglade
slättytorna, där man ofta icke möter en enda linjeavgränsning på
åkrarnas gröna och gula kvadratkilometrar, långt mindre en
impe-dimentfläck att tala om. Men nu låter vi Nicolovius berätta litet om
by och bonde i Skytt:
Detta vidunderliga sätt, varpå man då brukade denna Sveriges
fruktbaraste jord, bestående till största delen av svartmylla på lerbotten
gjorde, att södra delen av Skåne för 40 år sedan ej födde hälften av den
folkmängd, som den nu föder efter enskiftandet av jorden och ett
förändrat brukningssätt därav. En bonde med 50 tunnlands jordrymd var
den tiden ej i stånd att avyttra så mycket spannmål som en ägare av 15
tunnland nu avyttrar. Landet företedde också då ett helt annat utseende.
Om man en sommardag steg upp på en ättekulle — de enda höjder som
Skytts härad med få undantag har att erbjuda, men varifrån man alltid
har en ganska vidsträckt utsikt — såg man gråa byar med ett och annat
träd i de små kålhagarna ligga på 1f9 eller l/4 mils avstånd från varandra.
— På de sidläntare ställena voro stora kärr, där man skördade på
tuvorna en ringa skörd av grovt gräs och där vattnet stod fredat från allt
bemödande att dika bort det, emedan dikningskonsten var ännu bland
bönderna en okänd konst. — Den jord som tillhörde byn, var delad i tre
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
