- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1948. Adertonhundratalet /
72

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Gunnar Ullenius: Ett nytt Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunnar Ullenius

ta jordprov för kemisk analys: »Jonas du, va ska karln med alla
desse jordklumpa te?»

Aprilvår 1948. Vi åker ned från de kålländska åsarna mot Vara
mitt på flata Västgötaslätten. Där är det vårmarknad med ett myller
av slättjordsbönder, djur, krämare och lediga skolbarn. Gemytet
ligger i luften, över vårliga smältvattenspussar och
marknadsståndens i en narig vårvind smällande flaggor och vajande
kruspappers-karameller. I den levande filmen ingår ett brokigt ljudkomplement
av mänskligt sorl, positivgnissel, skära griskultingars skrik och
ardenners tunga uppvisningsklamp. Marknaden är ett
kvardröjande minne från den livliga marknadstiden i landet vid förra
sekelmitten, innan ännu lanthandeln kommit igång.

Det blomstrande municipalsamhällets historia går tillbaka till
1869, då Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnväg stod färdig.
Vid Vara lilla järnvägsstation uppfördes i rask takt flera affärer och
hela slättbygdens handelsliv fick en ny orientering. Först nu var
dess medeltid tillända. Nu behövde man inte längre färdas
byalagsvis i karavaner med saluspannmålen till Lidköpings och Borås
avlägsna torg. Man åkte istället, när man själv så ville, någon mil
eller några kilometer till »station» och växlade rågen eller havren
i pengar hos specerihandlaren, som tillika var
spannmålsuppköpare. Och så handlade man salt, stockfisk, brännvin, kryddor
och litet sybehör med sig. Hos järnhandlaren inköpte man vid
inträdande högkonjunktur den första järnspisen, som insattes i den
öppna spisen därhemma och — höjden av lyx — den första
gräll-tryckta papperstapeten till framkammarens vägg. Liksom
ångbåtarna på Vänern gjorde slut på kållandsbornas sjöresor till
Persmässmarknaden i Karlstad, tog järnvägen genom slätten bort
Boråsresorna. »Det var sista året far for till Borås med rågen»,
säger man ännu på slätten.

Men allt nytl kom inte med järnvägen. Det droppade in litet
isänder: »Nog hörde jag om den första tändsticksbunten i vår
socken. Den köpte far på en resa till Jönköping på 40-talet. När
han kom hem, bjöd han in grannarna att komma och se hur
bekvämt han kunde tända ett ljus. Han strök en sticka mot byxbaken
och lyste omkring innan han tände. Folket tyckte att det var en
underbar uppfinning, men man ville ändå inte rekommendera
den, för tjuvarna skulle ju få så lätt att orientera sig med dessa
tändstickor.»

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:11:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1948/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free