Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Jalmar Furuskog: I bergslag och bruksbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I bergslag och bruksbygd
byggnader av sten, särskilda rostugnar blev uppförda och
blåsmaskiner av järn installerade. Varje hytta blev därigenom ett
byggnadskomplex av individuell prägel, ofta med verkligt
monumentala former. Men bergsmännen orkade ändå inte i längden följa
med sin tid. De hade för lite kapital, och de var kanske också sedan
gammalt alltför stora individualister i sitt ekonomiska tänkande.
Deras hyttor började köpas upp av brukspatronerna, och det
visade sig att denna mera välsituerade samhällsklass förstod att
modernisera driften och höja produktionen på ett helt annat sätt än
bergsmännen hade förmått. Så kom det sig att bergsmännens
urgamla tackjärnsblåsning blev en sakta bortdöende hantering.
Elden släcktes för alltid. Hyttan, arbetets helgedom för fäder och
förfäder i många led, fick stå där och förfalla. Lyckligtvis behövde
bergsmännen inte flytta bort från bygden. De hade jorden och
skogen att falla tillbaka på, och 1800-talet är ju det stora
framåtskridandets århundrade även i fråga om jordbruk och
skogshantering. Bergsmannens son är nu en självägande jordbrukare eller
bolagsarrendator som plöjer jorden och hugger skogen utan att
ägna en tanke åt gruvor och hyttor. Men den gamla gården, som
är hans hem, står kvar på den plats där malmen och järnet en
gång befallde att människorna skulle bo.
Nu är de ilesta masugnarna förlagda till de stora järnverken. Det
finns dock en och annan fristående hytta, som ger oss en bild av
hur det såg ut i 1800-talets bergslag. Man kan nämna Pershyttan,
Järnboås, Sikfors och Bredsjö i västra Västmanland. De ägs av
bolag. Den sista bergsmanshyttan i vårt land torde ha varit
Gonäs-hyttan i Dalarna, som nedblåstes på 1920-talet.
På nyåret 1800 hade Esaias Tegnér nyss rest till Lund och kunde
se tillbaka på några lyckliga år som ung informator på Rämmen.
Vid detta järnbruk, som var en odlingens utpost mot vildmarken,
hade han mött ett arbetsliv som var helt olika vad han förut hade
sett. Rämmen hade koloniserats av finnar i början av 1600-talet, de
hade börjat bryta malm och byggde vid seklets mitt en hytta, som
de drev med mycket besvär och bekymmer. Hundra år därefter,
omkring 1750, hade Christopher Myhrman, en duktig borgare från
Filipstad, lyckats köpa in sig i hyttan. Då anlade han ett gjuteri i
anslutning till hyttan och ett stålverk vid Liljendahl längre upp i
skogen. Sedan utvidgades dessa företag med stångjärns- och
manufaktursmedjor, så att Rämmen vid början av 1800-talet omfattade två
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
