Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Jalmar Furuskog: I bergslag och bruksbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jalmar Furuskog
betydande brukssamhällen. Den unge Tegnér var imponerad. Han
hade sett hur en skapande hand kunde betvinga vildmarken och
resa boningar för levande människor bland de ödsliga fjällen. Han
hade sett ett folk som skar en oviss skörd från en frusen torva och
högg upp sin bärgning ur hällen, men han hade också hört
stångjärnshammaren slå takt till glädjen mellan björkarnas stammar.
Rämmen var ett av de sista stora bruksföretag som grundades
under den merkantilistiska ransoneringspolitikens tidevarv. Det var
inte lätt på 1700-talet att få sätta upp nya järnbruk, särskilt om de
skulle ligga så nära bergslagen som Rämmen. Myhrman hade
mycket besvär med myndigheterna för att få de tillstånd han behövde
för alla sina nyanläggningar. Vi, 1940-talets medborgare, ler ett
igenkännandets leende, när vi läser hans inlagor. Vi talar om
byggnadstillstånd och licenser, på den tiden hette det privilegier och
smi-desrättigheter. På 1700-talet vakade myndigheterna noga över att
inte mera järn fick tillverkas än som kunde säljas och att inte
konkurrensen mellan bruken om skog, vattenkraft och malm blev till
skada för någon. Man fick sålunda en statlig ramhushållning med
begränsning av produktionen och ransonering av
produktionsmedlen. Följden blev en betydande trygghet i uppehället för
näringsidkarna men stora svårigheter att skapa nya företag. När
»kvoten var fylld», som vi skulle säga, var det inte lätt att utverka
ett nytt privilegium, det fick Myhrman, fader och son, erfara. De
ordnade saken bland annat genom att uppköpa rättigheter från
andra järnbruk och placera dem i Rämmen. Även då hittade alltså
den verkligt företagsamme någon utväg. Men det blev en av
1800-talets epokgörande insatser att avskaffa hela detta regleringssystem
och ge företagsamheten fritt spelrum.
Vid Rämmen har vi alltså fått se en skymt av brukspatronernas
Sverige. Vi kan få veta lite mer om detta, ifall vi reser till Ransäter.
Den gamla förnäma Geijer-gården är inte bara en vallfartsort för
alla kulturellt intresserade svenskar. Den har också mycket att
berätta om den klassiska svenska brukskulturen, dess uppkomst
och öden. Platsens historia är typisk för de små svenska
järnbruken. Vid forsarna i Ranån, en liten biflod till Klarälven, byggdes
tre stångjärnssmedjor. Den första fick sina rättigheter år 1646, den
sista nedlades år 1883. I närmare två och ett halvt sekel har alltså
järnhanteringen satt sin prägel på denna trakt, och detsamma har
varit fallet med de flesta svenska bruksbygder.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
